Sista chansen för Biveson

Tredje gången gillt. Nu är det medalj som gäller för snowboardåkaren Daniel Biveson.
– Kommer jag fyra blir jag missnöjd.

Det är inget snack om saken. Daniel Biveson åker till Vancouver med ett mål i siktet. Medaljerna.
Efter sina två tidigare försök har han en 16:e och en 11:e plats i bagaget, men den här gången ska det räcka längre.
– Jag hade inte orkat åka om jag inte hade chans på medalj. Det är bara pallplatserna som är intressanta.
Och nu är det sista chansen för 32-årigen från Lidingö som är mitt uppe i sin sista säsong som proffsåkare. Och han drömmer om att avsluta den med en OS-medalj.
– Det skulle vara hur stort som helst för mig att få kliva upp på pallen, säger han.
Vad det skulle betyda att få en framgång i ett olympiskt spel vet han inte riktigt.
I Sverige får man inte, som i vissa andra länder, betalt om man tar medalj. Men Biveson tror att den uppmärksamhet som kommer med en OS-medalj skulle vara en hjälp för framtiden, när han nu lägger brädan på hyllan.
Med två olympiader i ryggen är Biveson en rutinerad räv som ska kunna hantera allt som ett OS innebär.
– Det är speciellt att tävla i ett OS. Särskilt första gången kan det vara svårt att hålla fokus på det man ska, säger Biveson, och berättar vidare om förutsättningarna som råder kring ett OS. Det han själv upplevt som det största irritationsmomentet är allt köande och all väntan.
– Det tar tre gånger så lång tid att ta sig till backen på grund av alla säkerhetskontroller. I Salt lake City stoppade man nästan alla bilar för att söka efter bomber.
Men det är inget som ska störa honom i Vancouver, säger han.
Även om detta är hans sista OS så hoppas han kunna få uppleva en olympiad till – som åskådare.
– Som aktiv är det svårt att uppskatta allt runt om. Det enda man hinner njuta av fullt ut är invigningen för då har man inget annat att fokusera på.
Den 12 februari går Biveson in på sin sista invigning som aktiv. Då ska han njuta i fulla drag. Men sen är det fokus på prispallen som gäller.

Lena Sundqvist