I rättan tid slog Charlotte Kalla till. När den svenska truppen behövde en medalj som mest, klev Kalla fram och gjorde mer än vad som förväntats av henne.
På förhand hade jag nog tippat att det kunde bli en medalj. Men att hon skulle slå Björgen, Kowalczuk, Saarinen och allt vad de heter, trodde jag inte på.
Kallas säsong har för visso involverat ett flertal pallplatser på favoritdistansen 10 km. Men att det skulle bli guld i ett OS, hade jag aldrig förväntat mig.
Och på vilket sätt sedan. Ledning vid varje mellantid, utan att lägga för mycket krut i början.
Hon åkte kontrollerat - men kraftfullt.
Lugnt - fast med en hög utveckling.
Rutinerat - trots att det var hennes första OS-lopp någonsin.
I sista backen stod tiden stilla i Sverige. Hela folket höll andan när Kalla slant med skidorna fram och tillbaka. Men hon klarade nedförsbacken, tog sig i mål och segrade.
Jag har en känsla av att vi inte sett det sista av Kalla detta OS.
Anton Olofsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar