Sämst när det gäller

När jag innan OS skulle ranka våra tio största medaljhopp hade jag, precis som många andra, Helena Jonsson högst upp på listan.
Med den säsong hon har i ryggen trodde man ju i stort sett att hon bara skulle åka till Vancouver och hämta hem minst en medalj.

Nu funkar det ju aldrig så i verkligheten. En OS-medalj är inget man bara hämtar men att hon skulle vara så långt i från som hon varit i de tre inledande tävlingarna, det är inget annat än ett fiasko.

Vad detta beror på är svårt att sia om. Det är bara Helena själv som har svaren, om ens hon.
Men jag fick en dålig känsla redan innan när hon började göra intervjuer om att åka på tävling utan sambon David Ekholm. Redan där kändes det som att hon la fokus på fel ställe.

Sen fortsattes sånna intervjuer att radas upp och hon pratade om hemlängtan. Efter första misslyckandet så sa Helena till SVT att hon bara ville hem. Med en sådan inställning vinner man tyvärr inga guld, speciellt inte på sitt första OS.

Jag trodde först att hela truppen var ur form, att uppladdningen inte hade gått som den skulle, men så gjorde ACO en kanonjakt och Ferry gick och tog guld. Så något har hänt med Helena. Någon som inte har hänt med dem andra.

Lena Sundqvist