måndag 1 mars 2010

Kanada fixade det: OS-guld!

Hemmanationen och tillika förhandsfavoriterna Kanada följde profetian och lyckades vinna OS-guld i ishockey mot USA med 3-2 i övertid.

Den välregisserade finalen gjorde ingen besviken. På förhand pratades det om finalernas final och det blev verkligen matchernas match. Från nedsläpp var det ordentligt drag på planen med böljande spel präglat av snabba kontringar. Det fysiska spelet var också väldigt närvarande.

Kanada hade lite vassare chanser medan USA stod upp ärofyllt bra och båda lagen gjorde en kanonmatch. Ledningsmålet kom i första perioden och målskytt blev den hårtjobbande tvåvägscentern Jonathan Toews som tog vara på en retur.

Ryan Miller i USA:s mål storspelade och visade att han verkligen är världens just nu bästa målvakt. Men Kanadas Roberto Luongo var inte så mycket sämre han heller och båda två stod för omöjliga räddningar.

Hemmanationen utökade ledningen till 2-0. Den här gången var det den framgångsrika Anaheim-duon Ryan Getzlaf och Corey Perry som stod för ett fint samarbete och Ryan Miller i kassen var rätt chanslös. USA ryckte upp sig ytterligare och de fick reducera till 2-1 genom en styrning av Ryan Kesler.

Amerikanerna fortsatte att kämpa i tredje perioden, de fick inte till riktigt öppna chanser utan det blev ofta väldigt grötigt och grisigt framför mål i stället. Man tog ut målvakten och kvitteringen kändes väldigt avlägsen. Men efter att Patrick Kane sköt ett skott på blindo uppstod en retur och Zach Parise kvitterade till kanadensarnas förtret med endast 25 sekunder kvar.

I förlängningen var det bara Kanada. Med fem riktigt farliga målchanser och väldigt nervösa amerikanare på isen kunde Sidney Crosby avgöra finalen och bärga guldet på hemmaplan. Ett snabbt skott som Miller släppte lite billigt mellan benen gav Kanada den största idrottsbragden i landets historia.

Det var en rättvis seger till det bästa laget i världen. USA har dock visat sig vara en nation att räkna med. Truppen är väldigt ung och det finns gott om superstjärnor och fler är på gång. Det kommer att hända mycket i framtiden, tro mig.

Kanada - USA 3-2 (sudden-death)
Kanada: Jonathan Toews, Corey Perry, Sidney Crosby
USA: Ryan Kesler, Zach Parise

David Kristiansen

söndag 28 februari 2010

Sista svenska medaljen detta OS

Elva medaljer blev detta vinter-OS för Sverige. Den sista bärgades av Johan Olsson i femmilen. På något sätt känns det logiskt att den fantastiska skidtruppen fick inleda mästerskapet med en medalj och avsluta med en. För att inte glömma alla pallplatser där emellan.

Petter Northug fick till slut sitt OS-guld efter ett smart kört lopp. Fast det blev hårdare än väntat i spurtstriden mot Axel Teichman. Johan Olssons brons var på förhand inte otippat. Men så som loppet utvecklade sig trodde jag svenskarna skulle få det svårt att mäta sig med övriga åkare i spurten.

Att Johan Olsson skulle komma med en sådan raket på upploppet var oväntat. Men han körde taktiskt och låg i rygg på Northug. När Cologna sedan ramlade i början av målrakan var bronset säkrat. Jättekul för Johan Olsson som stod på ändan i början av loppet men inte tappade så mycket på sin vurpa.

Daniel Rickardsson slutade sjua, Anders Södergren tia och Marcus Hellner 22:a. Även det bra placeringar för dessa herrar som för närvarande är världens bästa skidlandslag på herrsidan.

Anton Olofsson

Finalernas final

Om dryga halvtimmen avgörs hela hockeyturneringen. Kulmen på OS-äventyret som har hållit på i två veckor. Det blev en drömfinal - helt nordamerikansk - där USA möter Kanada. USA har inte förlorat en enda match. Kanada började darrigt men fullkomligt knäckte ryssarna. Amerikanerna har ett stort självförtroende med sig efter att de utklassade finländarna.

Det kommer att bli fullt krig. En drömfinal med stora mått mätt. Om USA skulle lyckas att vinna över Kanada på kanadensisk mark betyder det att de verkligen kan försätta berg. Det skulle vara en fantastisk bragd för amerikansk ishockey som alltid har varit långt efter hockeynshemland - Kanada.

Det kommer att bli underbart!

David Kristiansen

Finland får resa hem med bronspeng

Finland besegrade Slovakien i bronsmatchen med 5-3 och får resa hem med en medalj i hockeyturneringen.

I Turin 2006 förlorade Finland som bekant mot Sverige i finalen. Det blev inte direkt revansch den här gången men de slapp fara hem tomhänta i alla fall. Finlands legendarer i Teemu Selänne, Saku Koivu och Jere Lehtinen som har varit med länge gjorde garanterat sin sista OS-match och de förtjänar faktiskt medaljen.

Slovakien gjorde däremot en riktigt bra turnering där de bland annat vann över både Ryssland och Sverige. Slovakien påminner lite om Finland där det är många äldre spelare som har spelat tillsammans länge och många gör sin sista OS-turnering. De förtjänade också en bra placering.

Slovakien hade ledning med 1-3 inför den sista perioden. Men finländarna vägrade ge sig .Den stora hjälten i bronsfajten blev den storväxte New York Rangers-spelaren Olli Jokinen. Han frälste Finland med två snabba mål på slutet.

Finland - Slovakien (bronsmatch) 5-3
Finland: Sami Salo, Niklas Hagman, Olli Jokinen 2, Valtteri Filppula
Slovakien: Marian Gaborik, Marian Hossa, Pavol Demitra

David Kristiansen

Myhrer fick till det

Jag vill börja med att be om ursäkt.
Förlåt för att jag inte låtit dem alpina herrarna stå i rampljuset här på bloggen.
Jag tror knappt att jag nämnt dem en enda gång. Det var inte min mening.

Eller egentligen var det ju det, för jag har nog inte ansett dem vara värda att nämnas. Jag hade inte en tanke på att någon av alpinherrarna ens skulle vara i närheten av pallen. Jag hade räknat med uråkning efter uråkning och kanske nån som tog sig ner på en hedersam 12:e plats.

Ack så fel jag hade. André Myhrer är självklart värd rampljus precis som alla våra andra medaljörer. Vilken skräll.
Våra manliga slalomherrar är duktiga, när de väl får till det. Problemet är bara att det får till det alldeles för sällan, så man har nästa slutat hoppas och glömt bort att de faktisk blixtrar till nån gång då och då. Och vilket tillfälle är bättre att blixtra till på än under OS. Jag gillar folk som är bäst när det gäller. det är en förmåga som jag beundrar.

Myhrer åkte in på en 10:e plats efter första åket, och jag trodde att jag skulle få rätt om alpinherrarna. Men så får han på ett sånt där kanonåk som har gör ibland och kniper bronset. Det är ju knappt så man tror det. Som sagt. Bäst när det gäller.

Det här tycker jag har varit det roliga under dessa spel. Sverige har slagit till med ett antal totalt oväntade medaljer. Kalla och curlingdamerna i all ära, men det är lite roligare när en underdog slår till. En underdog som Myhrer. Det känns lite större och det här känns jättestort.

Lena Sundqvist

Missad medalj

Tyvärr blev det ingen medalj för de svenska curlingherrarna.
I stället blev det en ny svensk fjärdeplats att räkna till alla andra detta OS.
Sverige hade ett bra läge inför sista omgången men tappade två poäng efter ett stort misstag av Niklas Edin, som för övrigt spelat strålande denna turnering.

Besvikelsen var förstås stor i svensklägret men det positiva är att laget är väldigt ungt och vi har inte sett det sista från dessa herrar. Snarare det första.
Guldet gick till Kanada som tog revansch för förlusten i damfinalen genom att slå Norge på ett övertygande sätt.

Anton Olofsson

lördag 27 februari 2010

Sista chansen för Biveson

Tredje gången gillt. Nu är det medalj som gäller för snowboardåkaren Daniel Biveson.
– Kommer jag fyra blir jag missnöjd.

Det är inget snack om saken. Daniel Biveson åker till Vancouver med ett mål i siktet. Medaljerna.
Efter sina två tidigare försök har han en 16:e och en 11:e plats i bagaget, men den här gången ska det räcka längre.
– Jag hade inte orkat åka om jag inte hade chans på medalj. Det är bara pallplatserna som är intressanta.
Och nu är det sista chansen för 32-årigen från Lidingö som är mitt uppe i sin sista säsong som proffsåkare. Och han drömmer om att avsluta den med en OS-medalj.
– Det skulle vara hur stort som helst för mig att få kliva upp på pallen, säger han.
Vad det skulle betyda att få en framgång i ett olympiskt spel vet han inte riktigt.
I Sverige får man inte, som i vissa andra länder, betalt om man tar medalj. Men Biveson tror att den uppmärksamhet som kommer med en OS-medalj skulle vara en hjälp för framtiden, när han nu lägger brädan på hyllan.
Med två olympiader i ryggen är Biveson en rutinerad räv som ska kunna hantera allt som ett OS innebär.
– Det är speciellt att tävla i ett OS. Särskilt första gången kan det vara svårt att hålla fokus på det man ska, säger Biveson, och berättar vidare om förutsättningarna som råder kring ett OS. Det han själv upplevt som det största irritationsmomentet är allt köande och all väntan.
– Det tar tre gånger så lång tid att ta sig till backen på grund av alla säkerhetskontroller. I Salt lake City stoppade man nästan alla bilar för att söka efter bomber.
Men det är inget som ska störa honom i Vancouver, säger han.
Även om detta är hans sista OS så hoppas han kunna få uppleva en olympiad till – som åskådare.
– Som aktiv är det svårt att uppskatta allt runt om. Det enda man hinner njuta av fullt ut är invigningen för då har man inget annat att fokusera på.
Den 12 februari går Biveson in på sin sista invigning som aktiv. Då ska han njuta i fulla drag. Men sen är det fokus på prispallen som gäller.

Lena Sundqvist

PH reste sig upp

Platt fall. Så kan man beskriva Maria Pietilä-Holmners storslalomåk. Efter att ha kommit 24:a i sin paradgren var besvikelsen enrom hos PH. Men hon fick en liten revansch trots att den också slutatde i en liten besvikelse.

Hon fick visa för sig själv och för alla som tvivlat att hon kan. Hon gjorde ett riktigt bra andraåk i gårdagens slalom, men åkte trots det in på den bittraste platen av dem alla. En fjärdeplats. Bara 32 hundradelar från en medalj. Sveriges sjude fjärdeplats i detta OS (det kommer mer om det senare)

Men trots det måste PH vara nöjd. Vilket lyft från stroslaomen. Och hon presterar sitt bästa slalomresultat på hela året. Det är stark att lyfta sig från ett sådant bakslag och komma tillbaka med en topprestation.

Lena Sundqvsit

Hopp och förtvivlan

Man har kastats mellan hopp och förtvivlan när det har gällt Anja Pärson i vinter.
Med den inledning hon hade på säsongen hade jag inte stora förväntnigar på henne inför OS. Men så blev hon bättre och bättre ju näsrmare spelen hon kom och knep några pallplstser som tände hoppet igen, för man vet att Anja nästan alltid är som bäst när det gäller som mest.

När hon ställde sig på startlinjen till störtloppet så hoppades jag. När mellantiderna kom så gick hoppet över till tro. Helt plötsigt trodde jag på medalj. Så hände det som inte får hända. Kraschen. Kolsvart. Hoppet ute. Medaljen borta.

Jag trodde inte att hon skulle starta något mer, att spelen var slut. Men Anja reste sig upp och redan dagen efter stod hon på startlinjen igen. För superkomben. Jag hoppades inte ens. En skadad Anja tar inte medalj.

Men efter ett väl genomfört åk kom hon in på en fin sjundeplats efter störtloppet och ett litet hopp tändes igen. Kanse kanske. Ett bra slalomåk senare hoppades man än mer, men när Anja låg trea med bara Vonn kvar så var mitt hopp ute igen. Vonn, som är säkerheten själv åker inte ur. Men just precis det gjorde hon och Anja fick sitt brons. Ett brons som kändes som ett guld.

Nytt hopp. Om hon kan göra det här dagen efter en krasch, vad kan hon då göra med lite vila? Är Anja en sådan Supermänniska att hon kommer ta mer än en madalj efter kraschen?
Men det blev inte bätte än ett brons för Anja i Vancouver. Hon avslutade sitt sista OS med att köra ur gårdagens slalom.

Klart att man är besviken för man har stora förväntninga på Anja. Lite för stora kanske. Men tjejen från Tärnaby har skämt bort oss i mästerskap efter mästerskap. Men trots det så måste man vara nöjd md henns insats. mMan måste se till omständighetern. Hennes brons är en bragdmedalj. Att hon strtade i alla tävlingar är en bragd. Att hon ställde sig upp igen efter kraschen är ett mirakel. Tack Anja för detta OS. Och för alla andra underbara mästerskap och världscuptävlingar.

Det är bara att lyfta p hatten och inse att Sverige har en fantastisk tjej i Anja Pärson.

Lena Sundqvist

Lena Sundqvist

Dramatiskt i semifinal två

Det blev trots allt dramatik i den andra semifinalen. Kanada besegrade förvisso Slovakien, men det var med nöd och näppe. Trots fantastiskt stöd från läktarna och ett självförtroende i spelet började de vackla, men de vann ändå med 3-2.

Hemmalaget Kanada tog ledningen i första perioden med två snabba mål - båda på styrning. Det första genom Patrick Marleau och det andra stod veteranen Brenden Morrow för. Riktigt snygga mål och Jaroslav Halak i Slovakiens kasse var chanslös. Kanada fortsatte med att hålla låda och Ryan Getzlaf utökade ledningen till 3-0 i andra perioden.

Men sen hände något. Slovakien verkade ha tuggat taggtråd inför tredje. Det var ett helt nytt lag som fick bra med press och drog på Kanadas mål hela tiden. Det kom en reducering. Lubomir Visnovsky slog en backhand som letade sig in. Då blev det bra drag på slovakerna och Michal Handzus gjorde 3-2. Då blev det match. Men slovakerna lyckades aldrig. Trots ett jätteläge på slutet av Marian Hossa.

Det blir en nordamerikansk final i OS 2010. Det hålls i Vancouver så det är passande. Slovakien gjorde ett jättejobb och en bra match. All heder till dem som kommer som uppstickar. Dock som jag nämnde i min förra krönika, det finns inga dåliga lag i OS längre.
Så är det.

Kanada - Slovakien 3-2
Kanada: Patrick Marleau, Brenden Morrow, Ryan Getzlaf
Slovakien: Lubomir Visnovsky, Michal Handzus

David Kristiansen

Kung + kronprins = GULD

Efter att ha tävlat mot varandra hela OS fick kungen Björndalen och kronprinsen Svendsen i går kämpa tillsammans. Och hur går det då närman plussar ihop en kung med en kronsprins, jo precis som väntat blir det medalj. Och inte bara medalj. Det blir guld.

Tillsammans har de tagit två guld och två silver under Vancouver spelen. Det låter bra men det är faktiskt i underkant för att vara de här två herrarna. Men de har ändå gjort ett bra OS, precis som man hade räknat med.

Kronprinsen slog kungen med två guld och ett silver mot Björndalens ett guld och ett silver. Men som jag har sagt tidigare så anser jag ändå inte att det skett något tronskifte.

Men sina två medaljer i år är Ole Einar nu uppe i 11 OS-medaljer. Sex guld, fyra silver och ett brons. Men han ligger ändå en medalj efter Björn Dählie som är den mest framgångsrika vinterolympiern genom tiderna med sina 12 medaljer.

Björndalen har sagt redan innan Vancouver att ha kommer åka ett OS till. Jag tvivlade på det innan spelens början. Nu tvivlar jag inte längre. Det finns antagligen ingen i världen som är så bra på att motivera sig ,inte bara till att fortsätta men till att bli bättre som Ole Einar. Jag tror att Björndalen vill slå Dählie. Där är hans motivation. Där är hans mål. Att bli bäst genom tiderna.

Björndalen kommer komma till OS i Sotji i minst lika bra form som han är i nu och han kommer ta medaljerna han behöver för att bli bäst. Sån är Björndalen.

Kungen siktar vidare på nya guld i Ryssland. Och kronprinsen får glatt vänta på sin tid att kliva upp i tronen.

Lena Sundqvist

GULD!

Lag Anette Norberg lyckades med bedriften att försvara sitt OS-guld från Turin 2006. I curlingens mecka. Mot curlingens största nation Kanada. Det är riktigt stort, och beundransvärt.
Jag hade inte trott att Nettans team skulle lyckas försvar guldet. Känslan har varit att de föll i dunkel efter Turin, men formen hade uppenbarligen toppats. I finalen spelade de riktigt bra och det hela avgjordes i skiljeomgång.

Även om Sverige nu vann på ett misstag från kanadensiskorna så spelar det ingen roll. Ett guld är ett guld. Och två raka OS-guld är en riktigt stor bedrift.
Frågan är om laget fortsätter i fyra år till. Jag är tveksam eftersom de var nära att packa ihop kvastarna redan efter Turin. Och vem skulle i så fall kunna ifrågasätta deras beslut.
Jag menar kolla bara dessa meriter som Anette Norberg har:

Två OS-guld
Två VM-guld, två VM-silver, fyra VM-brons
Sju EM-guld, tre EM-silver, tre EM-brons
Nio SM-guld, ett SM-brons

Det finns helt enkelt inte så mycket mer att vinna för tjejerna. Vore det nu deras sista turnering tillsammans är det bara att tacka för all spänning de gett oss under de senaste två olympiska spelen.

Anton Olofsson

Nilsson sabbade igen

Jag ska erkänna att jag hade så låga förväntningar på våra skidskyttteherrar inför stafetten att jag inte ens såg loppet. Något som jag ångrar bittert nu, när jag inser att jag missade en rysare.

Med endast Ferry som visat upp en bra form innan och med Nilson som skjutit bort Sverige så många gånger i stafettsammanhang så kände jag att vi fick vara nöjda med en topp 10-plats.

Fjärdepltsen som de tog hem är alltså ett rejält fall framåt men ändå lämnar den en bitter eftersmak i munnen. Än en gång så gör laget en bra insats men det faller på en person.
Jag kan inte räkna alla gånger jag slitit mitt hår och svurit över Mattias Nilsson. Jag kan inte räkna alla gånger man börjat hoppas, och han har svikit. Och i går hände det alltså igen.

Vårt nya tillskott, junioren Fredrik Lindström, inledde fantastiskt och var bara 3,9 sekunder från ledning när han lämnade över till Carl-Johan Bergman. Även Bergman gjorde en bra sträcka med tanke på hur hans OS har sett ut. När Nilsson gick ut på sin sträcka var han knappa sju sekunder efter.

Men så kom det stående skyttet och än en gång så sprack herr Nilsson. Fyra bom innebar en straffrunda och att Ferry fick gå ut dryga minuten efter täten. Och med lag som Österrike och Norge framför sig är det en övermäktig uppgift till och med för guld-Björn.

Det har varit stora disskusioner länge om Nilssons vara eller inte vara i det svenska stafettlaget, men Eklund och herrarna i ledningen verkar vilja fortsätta att satsa på Nilsson trots att han radar upp misslyckanden. De som tycker att Nilsson ska åka har argumentet att det inte finns någon bättre.
Jag bara undrar hur de vet det eftersom de andra aldrig får prova. Visst dem kanske är sämre induviduellt och på papperet men de kanske kan hantera situationen bättre. För det sitter i skallen på Nilsson. Det har gått dåligt så många gånger så jag lovar att det inte bara är ett hjärnspöke som infinner sig när han kommer in för stående skjutning.

Men anledningen spelar egentligen ingen roll. Faktum är att Nilsson sköt bort Sverige från ytterligare en pallplats i går. Han är vår svaga länk och ledningen måste hitta en lösning om de vill ha chansen att kliva upp på pallen i stafettsamanhang i vinter och nätan vinter.

Lena Sundqvist

Pinsamt Finland

Finland blev helt överkörda och förnedrade av USA när de förlorade med 6-1 i semifinalen. Siffrorna 6-1 kanske inte låter så farliga, det är inte allt för ovanliga hockeysiffror. Men när det hade gått strax under 13 minuter av den första perioden hade amerikanerna hunnit med sex mål.

Finlands målvakt Miikka Kiprusoff var helt frankt: värdelös. Han räddade tre av sju skott. Sen hade han fått nog. Men det blev inte mycket bättre för Niklas Bäckström. Han släppte in de två första skotten. Sen slog USA av på tempot.
Förståeligt.

Det var helt enkelt pinsamt att titta på, det var nästan lite jobbigt. Okej att det händer under gruppspelet, det är en sak. Men det ska inte hända i en semifinal. Dåligt, Finland, riktigt dåligt.
USA bytte till och med ut Ryan Miller efter halva sista perioden mot Tim Thomas för att ge honom lite matchvana - ut i fall att.

Hur som haver så har nu USA skaffat sig lite momentum inför finalmatchen mot antingen Kanada eller Slovakien. Att få vinna så pass obekymrat och göra sex snabba mål stärker verkligen ett självförtroende och ett lag. Det här väldigt unga och på förhand utdömda gänget kan göra vad som helst.
Det skulle inte förvåna mig om de fick resa hem med guldmedaljer runt halsen.
Men man ska inte ta ut något i förskott - det går fort i hockey.

USA - Finland 6-1
USA: Ryan Malone, Zach Parise, Erik Johnson, Patrick Kane 2, Paul Stastny
Finland: Antti Miettinen

David Kristiansen

fredag 26 februari 2010

Inget guld för curlingherrarna

Som väntat blev Kanada för svåra i semifinalen för Niklas Edins lag.
6-3 slutade matchen och man får väl ändå säga att svenskarna stod upp ganska bra.
I kampen om brons ställs nu Sverige mot Schweiz.
När de möttes i gruppspelet vann Schweiz med 7-3. Upp till revansch imorgon 18.00 med andra ord.

Anton Olofsson

torsdag 25 februari 2010

Bronsfight rond tre, skumt

Väldigt märklig situation som nyss uppstod.
Har suttit och sett SVT Plays "livesändning" från Bronsmatchen i damernas ishockey-turnering.
Åtminstone påstod de att det var live.
När två perioder gått letar jag mig in på Aftonbladets hemsida och läser "Damkronorna föll i sudden".

Eh, va? Är min reaktion.
Uppenbarligen har SVT Play gjort någon sorts eftersändning på bronsmatchen, men sänder den i live-kanalen.
Aja va fan. Nu slipper man i alla fall se siat perioden när man vet hur det går.

Trist att det inte blev medalj. Kan inte uttala mig om hur spelet i tredje perioden var men får väl anta att det var starkt av svenskorna att kvittera. Synd däremot att de förlorar bronset, det kändes som att det skulle bli medalj - men icke.

Anton Olofsson

Bronsfight rond två

Det är fördel Finland nu efter två tredjedelar av bronsmatchen.
Våra grannar tog ledningen efter passivt försvarsspel från svenskorna. Det ledde till att Sara Grahn osäkert gick ner tidigt på knä och den finske tjejen kunde trycka in den högt.
Sverige la sig inte ner och dog utav skapade en del powerplay, och till slut kom utdelningen.
Isabelle Jordansson laddade från blå och den forne storstjärnan Maria Rooth styrde snyggt in pucken.

Andraassist till målet noterades Emma Eliasson, med rötter i Kiruna, för. Tycker Eliasson varit den klart vassaste svenskan hittils.
Finland återtog ledningen med fyra minuter kvar av perioden när Michelle Karvinen stod för ett riktigt fint nummer. Hon snurrade upp Emma Nordin på läktaren, tog fart nere i sarghörnet och gick runt Sara Grahn på bästa "NHL 05-manér".

Mot slutet var det nära att Karvinen kom helt fri med Grahn men hon hakades i sista stund. Det innebär att Sverige får försvara sig i boxplay en minut och 45 sekunder i början av tredje perioden.
Klarar man av det blir det nog en riktig rysare ändå in mot slutsignalen.

Anton Olofsson

Bronsfight rond ett

Det har varit väldigt tätt i den första perioden mellan Sverige och Finland i matchen om bronspengen.
Sverige har spelat klart bättre än de senaste matcherna mot USA och Kanada. Mycket av det har väl att göra med att motståndet är på samma nivå som svenskorna nu.

Sara Grahn vaktar kassen i stället för Kim Martin som inte riktigt kommit upp i normal standard under OS. Och Grahn har sett stabil ut på de ingripanden hon stått för hittills.
Bästa chansen fick Maria Rooth med bara sekunder kvar av perioden. Men den finske keepern gjorde sig stor och avvärjde.
0-0 efter den inledande perioden och allt kan fortfarande hända. Min känsla är att det blir svenskt brons.

Anton Olofsson

Ny medalj bärgad

Ja, faktum är att Sverige har tagit en medalj i dag redan.
Sveriges curlingdamer krossade Kina i semifinalen med 9-3 så nu blir det minst silver för Nettans team.
Kanada står för motståndet i finalen och jag tror det kan gå precis hur som helst.

Hemmanationen har ett klart övertag med publikens stöd och har sett starka ut under turneringen. Samtidigt ser Sverige lika vassa ut som för fyra år sedan och utklassningen i semin såg mycket lovande ut inför finalen.
00.00 natten mot lördag avgörs det vem som tar guld.

Anton Olofsson

Stark prestation

Att de svenska tjejerna inte skulle ta medalj i stafetten var ganska väntat. Men de åkte ändå på ett mäkta imponerande sätt.
En femteplats är inget att gräma sig över när en av deras två världsstjärnor var magsjuk.
Med Anna Haag i laget är jag övertygad om att det hade räckt till brons, kanske silver till och med.

Anna Olsson inledde otroligt bra genom att lämna över stafettpinnen i ledning till Magdalaena Pajala. Jag hade inte trott att Pajala skulle hålla undan i täten men hade förväntat mig lite starkare åkning. Nu tappade hon i stället en minut på täten. Möjligtvis kände hon av den förkylning hon haft de senaste dagarna.

Tärendös stolthet Charlote Kalla bevisade återigen vilken toppåkare hon är i fristil. Och särskilt i stafett. Minuten hon låg efter minskades till 20 sekunder när det var dags för Ida Ingemarsdotter att gå ut på sistasträckan med viss medaljchans.
Norge var omutbara i dag men det blev en rejäl kamp om övriga medaljer.

Och Ingemarsdotter bjöd upp till dans. I ett varv hängde hon med Finland och Tyskland i jakten på Italien. Men precis när de kom ikapp Sabine Valbusa var även Ingmarsdotter krafter slut.
Men hon spände i alla fall bågen och visade ruggig kämpaglöd. Den inställningen är guld värd, även om det inte räckte till medalj.

Justyna Kowalczuk, Marit Björgen och Charlotte Kalla var de som glänste i dag. Faktum är att Sverige åkte snabbast på första och tredje sträckan. Tänk hur långt det hade kunnat räcka med en formstark Anna Haag i laget.

Anton Olofsson

Äventyret är över

Att försvara guldet från 2006 och Turin blev aldrig aktuellt. Tre Kronor blev eliminerade i kvartsfinalen av Slovakien med en 4-3-förlust. Många har riktat kritik mot Bengt-Åke Gustafsson - men det är inte han som är problemet. Jag hade på känn redan från början att Sverige inte skulle lyckas med den otroliga bedriften att ta två OS-guld i rad.

Svenskarna hade ett spel som i början av turneringen såg fladdrigt ut för att sedan bli mer samspelt. Men jag vet inte, någonstans hade jag en orolig känsla över att de inte producerade. De hade ingen spelare som klev fram och avgjorde i viktiga lägen. De saknade den riktiga spetskompetensen.

En spelare som verkligen var bra hela turneringen var målvakten Henrik Lundqvist. Visst, han släppte in fyra mål på 14 skott - det är klart icke godkänt. Men helt ärligt, vad skulle han göra då? Han hade inte en chans på något utav skotten. Dessutom slog han ett rekord i modern tid med att hålla nollan i 175 minuter - det är stort.

Om man ska vara sån och börja klandra folk - ja då får vi börja klaga på försvaret. Backarna hade inte bra koll i den defensiva zonen med få undantag. Backcheckingen av såväl backar som forwards var i stort sett obefintlig och det var väldigt lojt. Värt att tillägga på klagomuren är att lagkaptenen och tillika backlegendaren Nicklas Lidström inte alls har presterat. Han har varit näst intill osynlig. Jag vet, han är en av våra största spelare någonsin, men han börjar bli gammal - och det syns, tyvärr.

Ytterligare en stor faktor till att Tre Kronor föll som en klubbad oxe var att linan med Peter Forsberg, Henrik Zetterberg och Patric Hörnqvist aldrig fick till det. Inte förrens det var försent. De gjorde två mål i dag. Den här matchen förlorades för att laget drog på sig på tok för många utvisningar.

Det fanns ingen glöd i dag, ingen vilja, ingen jävlar anamma. Det blev för omständigt.
Omständigt.
Med det ordet kan man nog summera hela turneringen. Sorgligt nog spelade de inte tillräckligt distinkt för att någonsin ha en chans. Man såg det mot Tyskland, man såg det mot Vitryssland och man såg det mot Finland. Men man hoppades ändå att det skulle vända ju längre turneringen led.

Det är bara att inse. Det finns inga dåliga lag längre. Det finns inga stora klyftor. Titta till exempel på Schweiz - de lyckades ta poäng mot Kanada. Ramaskri säger vissa - jag är inte förvånad. Det är bara en av alla nationer som är på gång. Samma med Norge. Det blir mycket roligare hockey, men det blir mycket tråkigare och svårare för de större nationerna.

Dessutom kritiseras Tre Kronor hårt för en förlust mot Slovakien. Inte det heller förbryllar mig då de har en fantastiskt spetskompetens i Marian Gaborik, Zdeno Chara, Marian Hossa, Pavol Demitra och Jaroslav Halak. Ett jävligt bra lag med andra ord. Tre Kronor borde vinna men det är så här i hockey.
All heder till Slovakien och deras effektivitet.

Nu tillhör jag en av de som avgudar Bengt-Åke Gustafsson och han kan absolut inte klandras för det här nederlaget. Okej, han gjorde väldigt kontroversiella laguttagningar och coachade inte allt för aktivt. Men han är den största förbundskaptenen Tre Kronor har haft någonsin och förtjänas inte att hängas ut. Jag delar inte hans hockeyfilosofi, men den har fungerat. Fast nu är det dags för en förändring och jag hoppas att Per Mårts kan i alla fall stå för hälften av de framgångar BÅG har gjort.

Turneringens tre bästa svenskar:
1. Henrik Lundqvist - rekordsättare med nollan intakt i 175 minuter.
2. Nicklas Bäckström - en magnifik artist - blivande legend.
3. Loui Eriksson - kan göra mål när och var som helst.

Turneringens tre sämsta svenskar:
1. Mattias Weinhandl - fick dåligt med pass - men skapade ingenting.
2. Nicklas Lidström - inte en ända poäng och dålig i defensiven.
3. Henrik Zetterberg - producerar näst intill ingenting framåt.

Mina åsikter överensstämmer inte nödvändigtvis med den övriga redaktionens.

David Kristiansen

Det blev semifinal!

Jag trodde inte det skulle gå vägen, men de svenska curlingherrarna lyckades för andra gången detta OS slå regerande världsmästarna Storbritannien.
Sättet de gjorde det på var mäkta imponerande, särskilt första halvan av matchen där de knappt gjorde ett misstag.

Storbritannien jobbade sig emellertid tillbaka och tog det hela till skiljeomgång. Väl där var Sverige starkare och tog den åtråvärda semifinalplatsen.
Nu blir det ny match i kväll, 23.00, för Nikals Edin och grabbarna mot Kanada.
Innan dess spelare även damerna mot Kina 18.00. En helkväll för alla curlingintresserade med andra ord!

Anton Olofsson

onsdag 24 februari 2010

Fjärde guldet!

En dröm kan bli verklig - kan bli sann.
Det blev den i dag, i Whistler, för Anders Södergren som äntligen fick vinna ett OS-guld.

Det svenska stafettlaget åkte så perfekt som de bara kunde tänkas göra.
Richardsson öppnade starkt och växlade som trea, cirka två sekunder bakom Finland och Frankrike. På förhand hade kvällstidningar skrivit att han skulle vara den svaga länken, men jag tvivlade aldrig.

Johan Olsson tog över och stod kanske för den bästa sträckan av de alla. Han lät Lukas Bauer ta ikapp nästan en halv minut men åkte otroligt starkt längst fram i de snöiga spåren. En spurt på slutet gav Anders Södergren fem sekunders försprång.
Södergren var den jag tvivlade mest på men han skötte sin uppgift med bravur. Tog inte ut sig i början utan släppte upp både Frankrike och Tjeckien, lät Manificate stå för farthållningen och bidade sin tid.

Med mycket krafter kvar drog han ifrån så Marcus Hellner fick några ynka sekunder försprång. Men snabbt blev Gällivareåkaren uppkörd.
Det såg ut att bli en rysare när Petter Northug åkte in sekund för sekund på den fjärde sträckan. Medan Hellner såg lite trög ut.
Men Marcus Hellner hade en växel till att lägga i. Och avgjorde loppet på det sista varvet.
I mål kunde han defilera med en svensk flagga i handen.

Fantastiskt kul för de svenska herrarna som verkligen förtjänade guldet. Särskilt Anders Södergren som kämpat så hårt i år för att komma i form. Och som har varit med om missade guld i stafetter förut.
Även kul att Petter Northug och Lukas Bauer belönades med silver respektive brons för deras mycket fina sträckor.

Man måste ju säga att skidlandslaget överträffat alla förväntningar under detta OS och då kvarstår stafett och tremil för damer, och inte minst femmilen för herrar. Jag tror Johan Olsson blir vass i det sista loppet.

Anton Olofsson

Nära ny medalj

Som väntat kvalificerade sig lag Anette Norberg för semifinalen i curling.
10-6 blev det mot Japan och 8-7 mot Tyskland i de två sista gruppspelsmatcherna.
Tror helt klart på medalj för Nettans team som möter Kina i semifinalen. I gruppen blev det 6-4 till Sverige när de mötte kinesiskorna. Jag tror på ny seger nu.
Förhoppningsvis kan de försvara sitt guld från Turin om de går till final.

Herrlaget avslutade med seger över Danmark 7-6, trots att man ledde med 6-1 redan efter fyra omgångar.
Team Niklas Edin möter nu Storbritannien i en kvalmatch till semifinalen. Den matchen går i kväll 23.00 för alla intresserade. När lagen möttes i gruppen vann svenskarna med 6-4.
Jag tippar tyvärr på förlust men hoppas självklart på blågult jubel.

Herrlag vidare till seminfal: Kanada, Norge, Schweiz, Sverige/Storbritannien.
Damlag vidare till semi: Kanada, Sverige, Kina, Schweiz.

Anton Olofsson

Spänningen trappas upp

Så var åttondelsfinalerna färdigspelade och kvartsfinalmatcherna spikade. Nu börjar turneringen på riktigt - det är nu spänningen drar i gång. Nu börjar kampen om guldmedaljen på allvar.

Första matchen för den fullspäckade natten var Schweiz mot Vitryssland. Det blev en jämn sammandrabbning och det var fullt krig. Vitryssarna ville verkligen avancera och kämpade för fullt. Det hela togs ända till straffläggning och Romano Lemm satte det avgörande målet. Samtidigt såg Jonas Hiller i det Schweziska målet hyffsat darrig ut. Han gjorde många konstiga ingripanden, men det räckte ändock till viktoria för ost-gänget.
Schweiz får nu möta ett väldigt starkt USA i kvartsfinalen.

Schweiz - Vitryssland 3-2
Schweiz: Julien Sprunger, Hnat Dominichelli, Romano Lemm (straff)
Vitryssland: Alexei Kalyuzhny, Konstantin Zahkarov

Hemmanationen och tillika förhandsfavoriterna Kanada ställdes mot det ganska svaga och tafatta Tyskland. En enkel seger är facit och Kanadickerna kunde i stort sätt se det här som en träningsmatch efter seger med 8-2. Men man blir ändå smått orolig eftersom att de har varit fladdriga hela turneringen och målvakten Martin Brodeur har varit okaraktäristiskt dålig och har vid vissa tillfällen sålt sig väldigt billigt. Därför valde de att spela med Roberto Luongo i nattens match.
Det blir drömmatchen - på förhand kallad finalmatchen - redan i natt då de möter favoriterna Ryssland.

Kanada - Tyskland 8-2
Kanada: Joe Thornton, Shea Weber, Jarome Iginla 2, Sidney Crosby, Mike Richards, Scott Niedermayer, Rick Nash
Tyskland: Marcel Goc, Manuel Klinge

Det var stor skrällvarning i natt när Tjeckien spelade mot Lettland. Tjeckien började rätt bra, men Letterna åt sig in i matchen. Men tyvärr så räcker kämpaglöd bara så långt, Tjeckien är mycket bättre. Det gick ändå till förlängning och Lettland var nära att stå för en skräll. men David Krejci fick bli den avgörande faktorn när han sköt sitt Tjeckien till kvartsfinal. Jaromir Jagr fick utgå och gjorde bara ett byte i andra perioden på grund av huvudvärk. Förmodligen sviter ifrån stjärnsmällen som Alexander Ovetjkin delade ut i Tjeckernas möte mot Ryssland.
Tjeckerna ställs nu mot Finland i kvarten.

Tjeckien - Lettland 3-2
Tjeckien: Tomas Rolinek, Tomas Fleischmann, David Krejci (overtime)
Lettland: Martins Cipulis, Mikelis Redlihs

Turneringens skräll höll dock vårt grannland Norge på att stå för. I en match som började med Slovakisk dominans var det ingen som trodde på Norge. Men så småningom blev det jämnare och jämnare. Till slut var det 3-3. Men slovakerna lyckades sätta segermålet genom den handskadade Miroslav Satan med tio minuter kvar av sista perioden.
MODO-spelaren Mats Zuccarello Aasen har varit fantastisk under turneringen och lär inte spela i MODO nästa säsong, det ryktas om NHL-kontrakt från både höger och vänster. Det är han välförtjänt av.
Slovakien får nu möta Tre Kronor.

Ole-Kristian Tollefsen stod däremot för turneringens "cheap-shot". När han satte en fruktansvärt ful armbåge, betydligt fulare än Pitkänens på Hörnqvist, i ansiktet på elitseriespelaren Lubos Bartecko som föll handlöst i isen och blödde ymnigt ut bakhuvudet. Väldigt äckligt gjort av Tollefsen. Usch.

Slovakien - Norge 4-3
Slovakien: Michal Handzus, Marian Gaborik, Richard Zednik, Miroslav Satan
Norge: Mats Zuccarello Aasen, Tore Vikingstad, Anders Bastiansen

Kvartsfinalerna:
USA - Schweiz - 21.00
Ryssland - Kanada - 01.30
Finland - Tjeckien - 04.00
Sverige - Slovakien - 06.00

David Kristiansen

What Would MacGyver Do?

Ta OS guld i skicross.

Det blev inte så roligt som jag trodde att damernas skicross skulle bli med svenska ögon sett.
Anna Holmlund var som sagt snabbast tidskvalet.
Hon följde upp det med två näst intill perfekta åk i åttondel och kvartsfinal, och det började lukta medalj för svenskan.
Men i semifinalen fick hon en dålig start, som hon aldrig kunde komma ikapp från.
Så slutade Holmlunds första OS äventyr. Med en sjätteplats.

Högst upp på pallen fick istället hemmahoppet Ashleigh McIvor (jag vet att det inte är samma stavning men jag kunde inte hålla mig) kliva. Och kanada har börjat plocka medaljer i hemma-OS. Sex guld så här långt, något som de inte lyckats med på två tidigare försök. Två hemma-OS tidigare har slutat med noll guld, men nu har vinden vänt för kanadensarna.

Lena Sundqvist

tisdag 23 februari 2010

Formbesked av Holmlund

I det inledande tidskvalet av damernas skicross var Anna Holmlund snabbast av alla, vilket ger henne bra förutsättningar inför fortsättningen.

De två tävlingar hon vunnit tidigare i vinter har börjat på precis samma sätt, så det blir spännande att följa hennes framfart i finalheaten som drar igång strax.

Lena Sundqvist

Helenas revansch på vallen

Sent om sider vaknade hon till. Helena Jonsson var tillbaka i gammal god form på skjutvallen. Tio snabba, tio träff. Men det var ju så dags nu.

Sverige gjorde en godkänd insats i stafetten med tanke på hur det har sett ut under spelens gång. En femteplats bara cirka en halv minut från en bronspeng.

Elisabeth Högberg inledde starkt, för att vara henne och lämnade över till Aco mindre än halvminuten efter täten. Aco gjorde en stabil sträcka men precis som tidigare i OS så fattades det där lilla extra för Anna Carin.

Anna-Maria Nilsson tappade onödigt mycket när hon sköt två bom i liggande men revanscherade sig skyttemässigt med fem träff i stå och en bra spurtrunda, innan hon lämnade över till Jonsson.

Och äntligen lossnade det för Helena på vallen. Skotten satt lika säkert och snabbt som vi är vana att se dem göra när Helena avfyrar bössan. Det gör att hennes fiasko känns ännu bittrare. Med det här skyttet tidigare hade Sverige tagit tre medaljer till. Och jag kan nästan lova att i första vc-tävlingen efter OS kommer vi se Jonsson på pallen.

Hon pallade helt enkelt inte trycket som det innebär att komma till ett mästerskap som favorit.

Medaljerna gick precis som väntat till de tre stormakterna Ryssland, Drankrike och Tyskland, där fransyskorna övertygade mest trots att det "bara" blev ett silver. Att ta medalj med två straffrundor i en stafett borde vara omöjligt, men de hade bra skidor och en kanon form i spåren.

Lena Sundqvist

Betyg

Ser att Lars Nylin på Aftonbladet betygsatt SVT:s alla experter och kommentatorer under OS. Kul grej, något som jag tänkte ta efter.
Skala 1-10 där 10 är högsta möjliga poäng.
9 poäng:
Jacob Hård: Man vet vad man får av Hård. Kvalité rakt igenom, skön röst och väldigt påläst.
Roger Blomqvist: Gör konståkning till en superintressant sport att se på. Näst intill komplett.
8 poäng:
André Pops: Oerhört säker oavsett vilken situation han sätts i. Känns stundtals "för rutinerad".
Anders Blomqvist: En av mina personliga favoriter. Hans inlevelse ger gåshud under skidloppen.
Lotta Falkenbäck:
Också en bidragande orsak till att konståkning är en fantastisk TV-sport.
Stig Strand: En riktig expert ända ut i fingertopparna. Går i bland på för mycket rutin.
7 poäng:
Chris Härenstam: Väldigt påläst. Skön kemi med Wikegård, men i bland går det lite överstyr.
Pernilla Wiberg: Kan onekligen väldigt mycket, och kommer med intressanta kommentarer.
Christer Ulfbåge: Helt okej kemi med Grenemark men borde överlåta expertisen till honom.
Kalle Grenemark: Väldigt insatt i landslaget, kanske lite för mycket. Skönt med riktiga termer.
6 poäng:
Magdalena Forsberg: Saklig, kunnig och glänst med sin erfarenhet när Helena klappat igenom.
Per Elofsson: Passar bra i den mysiga Vinterstudion. En känslomänniska med mycket kunnande.
Niklas Wikegård: Känns inte lika hungrig som vid tidigare mästerskap. I bland väl tjurig.
Björn Fagerlind: Fungerar väl ihop med den lugnare Stig Strand. Men hans kollega är esset.
Mikael Renberg: Varit över förväntan. Tycker Renberg är saklig och vuxit i rollen som expert.
5 poäng:
Jonas Karlsson: Har tappat på senare år. Känns som han mest söker uppmärksamhet.
Katarina Hultling: I bland undrar man om hon verkligen kan curling så bra. Överlag godkänd.
Marie Lehmann: Sköter sian uppgifter på ett godkänt sätt men bjuder sällan på något oväntat.
David Fjäll: Kan sin grej väl, gör sin grej väl. Men inte mycket mer.
4 poäng:
Staffan Lindeborg: Börjar bli lite väl gammal i gemet. En ny röst till hockeyn vore skönt.
Johan Ejeborg: Vill ta över för mycket i mixed zone. Borde ge Wiberg ännu mer utrymme.
Elisabet Gustafsson: Lyckas inte särskilt bra som expert, trots att hon besitter mycket kunskap.
2 poäng:
Yvette Hermundstad: Den sämsta intervjuaren i OS. Ställer fel frågor och missar det viktiga.
Betygsätts ej:
Björn Becksmo: Har inte följt backhoppningen nog ordentligt för att göra en rättvis bedömning.
Anders Daun: Samma som Becksmo.
Peter Ahnberg: Har inte heller följt skridskoåkning nog väl för att ge en bedömning.
Jasmine Krohn: Samma som Daun.
Peter Jonsson: Inte följt skicross nog väl.

Åsikterna står helt för mig själv och delas nog inte av mina kollegor på bloggen.

Anton Olofsson

Sömnpiller

Blev tvingad att se på damernas curlingmatch i går kväll mot Kanada av kollega Sundqvist.
Men somnade på grund av det sömniga och faktiskt ruggigt dåliga spelet.
Vid 0-4 fick det vara nog. Både Eva Lund och Anette Norberg gjorde flera stora missar i matchen och laget såg inte alls så harmoniskt och lugnt ut som man vant sig vid.
Vid ställning 2-6 i nionde omgången gav svenskorna upp.

Nu har damerna ändå spelat rätt bra överlag i turneringen så förhoppningsvis var det här bara en dålig dag. Nu väntar Japan och Tyskland och då gäller det att svenskorna glömt gårdagens svaga insats.
Men jag är inte orolig. Mitt tips är två förhållandevis enkla segrar.

Anton Olofsson

måndag 22 februari 2010

Mer curling

Ny vinst och ny förlust. De svenska curlingherrarna fortsätter rada upp bättre matcher med sämre.
Det började med en jämn tillställning med Norge (som blivit kända för sina clownbyxor). Resultatet blev 8-7 till Sverige efter en raffinerande sista omgång där Niklas Edin la en mycket bra sista sten som Norges skipper Thomas Ulsrud inte lyckades putta undan.

Det blev sedan förlust mot Schweiz i en dåligt spelad match av svenskarna. Schweiz drog ifrån med en trea i den nionde omgången som innebar ställningen 7-3. Ett näst intill omöjligt läge att hämta in, vilket svenskarna insåg och valde att ge upp matchen.
Nu krävs det vinst i lagets sista match för att det ska finnas någon som helst möjlighet till semifinalspel.

Anton Olofsson

Ny medalj för Haag och Kalla

Den svenska duon Anna Haag och Charlotte Kalla infriade förväntningarna och tog en silvermedalj i damernas sprinstafett.
Just vid målgång kändes det lite tomt eftersom de svenska tjejerna i princip var i ledning från start till upploppet. Men så här i efterhand inser man att de åkte efter sin allra bästa förmåga och kunde inte ha gjort på något annat sätt.

Det tyska rutinerade paret Claudia Künzel, som nu heter Nystad, och Evi Sachenbacher-Stehle åkte väldigt smart. Sachenbacher hängde som en igel i ryggen på Charlotte Kalla när svenskan grillade motståndet hårt i uppförsbackarna. Och Nystad släppte endast någon meter på Haag för att sedan glida i kapp nedför. Smart åkt och inte helt orättvist att de vann.

Petter Northug visade för första gången i dessa olympiska spel varför han haussats upp inför tävlingarna. På typiskt Northug-manér gjorde han inte många knop förrän det var dags för spurten. Och väl där var Axel Tecihman chanslös, och då ska man komma ihåg att Tecihman tillhör världseliten när det kommer till spurter. Men det finns helt enkelt ingen i världen som är i närheten av Northug när det kommer till upploppet.

Och man summerar sprinten så får man väl säga att de svenska herrarna överlag tillhör det största fiaskot, tillsammans med damernas skidskytte.
Nu fick Emil Jönsson bara en chans på sig men endast semifinal var en klar missräkning i både individuell start och stafetten (oavsett lag).

Damerna å andra sidan får betyget klart godkänt. Silver i stafetten var som sagt ett bra resultat och Anna Olssons fjärdeplats individuellt var betydligt bättre än vad jag trott på förhand.

Anton Olofsson

Kort om sprintkvalet

Damerna imponerade stort på mig och är stora favoriter till guld. Medalj borde det absolut bli - jag hoppas bara att Kalla och Haag inte tog ut sig för mycket i kvalet. De kunde ju faktiskt ha tagit det liiiite lugnare. Tyckte ändå bägge såg fräscha ut vid målgång, vilket bådar gott.

Sen känns det väldigt surt för Marcus Hellner som åker så fantastiskt bra och är i en hejdundrandes form just nu. Teodor Peterson var blek för dagen och påverkades nog mycket av fallet på första rundan.
Så här i efterhand kan man fundera om det inte hade varit bättre med Björn Lind eller varför inte Johan Olsson, som uppenbarligen också är i kanonform.

Med en frisk Emil Jönsson hade de nog varit guldfavoriter, men nu blev det inte ens final. Vilket är en stor besvikelse så klart.

Anton Olofsson

Bort med damhockeyn

Jag vet att kollega Sundqvist och Kristiansen varit inne på samma spår förut. Men nu medger även jag att damhockey egentligen inte har något på ett OS att göra.
Det finns i dagsläget två lag som kan ta guld. USA och Kanada.
Och två lag som slåss om bronset. Sverige och Finland.

Det känns konstigt att kunna ta OS-medalj trots att man i gruppspelet åker på dyngtorsk med 13-1.
Det är helt enkelt alldeles för stor skillnad mellan lagen.

Allt snack om att "vi börjar närma oss Kanada" är ju tydligen bara ren och skär lögn. Gapet har ju nu nästan blivit större än någonsin.
Och vid det här laget hade man väl hoppats på att stora hockeynationer som Ryssland, Tjeckien och Slovakien skulle ha nog slagkraftiga lag för att kunna slåss om medaljer - men icke.

Nej, jag tycker det är dags att slopa damhockeyn tills konkurrens blivit större och lagen som slåss om medaljer fler.
Dessutom borde inom all rimlighet förbudet mot tacklingar och visir upphävas.
Jag menar kom igen. Det snackas om jämställdhet hit och jämställdhet dit, låt då för fasen tjejerna spela på samma villkor som männen.

Anton Olofsson

Chanserna är bortskjutna

Nu är alla chanser till en induviduell medalj för skidskyttarna förbi.
För de svenska damerna blev spelen en besvikelse.
Helena Jonsson, som var vårt största medaljhopp inför OS, pallade inte trycket och fick en 10:e plats som bästa resultat.

Den regerande olympiskamästarinnan i masstart från Turin, Anna Carin Olofsson-Zidek, kom inte bättre än en bitter fjärdeplats efter en bra uppåkning i jaktstarten.
Långsamt skytte, halvtaskiga skidor och en knacklig åkform bäddade för fiaskot på skidskyttearenan. Bättre lycka nästa gång tjejer.

För i damernas stafett lär det ju inte gå så mycket bättre. Våra svenska tjejer har lyckats bra i stafetter förut, men det har varit med två av världens bästa i truppen. Just nu har vi inte det.

ACO kan dock få en annan möjlighet till medalj. Det snackas om att hon ska ta den fjärde och sista platsen i längddamernas stafettlag. Om hon får förfrågan hoppas jag att hon står över skidskyttestaffeten. Varför ödlsa kraft på något som är dömt att misslyckat?
Nej i så fall ACO, så är det bara lägga allt krut på en medalj i längdspåren.

För våra svenska herrar däremot så gick det betydligt bättre än väntat. Med en dålig säsong i ryggen för grabbarna var man inställd på att hitta dem långt ner i resultatlistan.
Men man ska aldrig räkna bort en envis Ferry. Ett guld är betydligt mer än vad jag hade hoppats på. Och han hade vittring på ett till.

Men trots missen i sista skyttet i masstarten så har Ferry gjort ett utomordentligt mästerskap. Men han har ingen annan svensk med sig så tyvärr är staffeten här också bara en transportsträcka mot ett dåligt resultat.

Men vi kan trösta oss med att det inte bara är svenskar som har floppat. Skidskyttekungen Björndalen lämnar Vancouver utan en induviduell medalj.
Vem hade trott det för en vecka sedan?
Skyttet har verkligen inte stämt för norsken, och utan en Björndalen i form är det inte säkert att det blir någon stafettmedalj heller.

Jag skrev i början av spelen om ett tronskifte. Jag tror inte att det har ägt rum trots att kronprins Svendsen tagit ett guld och ett silver. Man ska aldrig räkna bort Björndalen, som fortsätter besitta titeln kung. Svendsen får vänta, men han kan ju trösta sig med att han blev Norges kung av Vancouver. När det kommer till skidskytte i alla fall.

Lena Sundqvist

Aj aj aj

Det svenska curlinglaget med Niklas Edin i spetsen förlorade sin tredje match för turneringen när Frankrike blev övermäktiga på söndag morgon.
De fyra främsta lagen går vidare till semifinal och för närvarande delar svenskarna den positionen med Tyskland och Storbritannien.

För damerna rullar det på, eller glider kanske man ska säga, betydligt bättre än för herrarna.
Det blev för visso förlust mot Ryssland men snabbt revanscherade lag Anette Norberg sig med att spöa USA med 9-3.
Svenskorna har nu fem segrar på sex matcher och är väldigt nära semifinalen.

Anton Olofsson

USA toppar efter grundspelet

I går spelade alla medaljhoppen mot varandra och man fick en liten försmak på vad som komma skall. Förutom Sverige - Finland-matchen spelade även Ryssland mot Tjeckien och Kanada mot USA.

Matchen mellan Ryssland och Tjeckien blev en jämn och spännande historia. Ryssland var det bättre laget, men Tjeckerna var inte långt bakom. Ett tufft och fysiskt spel präglade matchen och Alexander Ovechkin satte förmodligen turneringens open-ice-tackling. I mittzonen färdades Jaromir Jagr med pucken och tittade ner, då dök Ovechkin upp och smällde på honom ordentligt. Det resulterade i en kontring och sedermera ett mål av Evgeni Malkin.

Ryssland - Tjeckien 4-2
Ryssland: Evgeni Malkin 2, Viktor Kozlov, Pavel Datsyuk.
Tjeckien: Tomas Plekanec, Milan Michalek.

Den hajpade drabbningen mellan de nordamerikanska lagen, USA och Kanada blev inte riktigt vad man trodde på förhand. Det unga laget från staterna chockade och tog en ganska oväntad seger. Kanada var det klart bättre laget, men Ryan Miller storspelade i USA:s mål samtidigt som amerikanerna satte sina chanser. Brian Rafalski gjorde två mål och leder hela OS skytteliga med sex fullträffar. Det är en liten skräll att USA vann och de tog hem hela grundspelet. Kanada klarade sig inte ens till direktavancemang till semifinalerna och får spela en åttondelsfinal - alltså en match extra än de fyra första nationerna, USA, Sverige, Ryssland och Finland.

Kanada - USA 3-5
Kanada: Eric Staal, Dany Heatley, Sidney Crosby
USA: Brian Rafalski 2, Chris Drury, Jamie Langenbrunner, Ryan Kesler

David Kristiansen

Tre Kronor - tre av tre möjliga

Tre Kronor vann i morse matchen mot Finland. Det innebär att Sverige har vunnit tre matcher av tre möjliga. Alltså är man vidare till kvartsfinal, där kommer man möta vinnaren i matchen mellan Slovakien och Norge - alltså talar det för en kvart mot Slovakien.

Det var ett riktigt fint och samspelt Tre Kronor som vann med 3-0. Lugnet och disciplinen var det som bidrog till segern och givetvis Henrik Lundqvist - som spelade fenomenalt. Han är verkligen på gång och det är hur viktigt som helst.

Loui Eriksson fortsätter att leverera och sänkte två mål. Kedjekamraten Nicklas Bäckström fick också göra ett mål. Linan med Eriksson, Daniel Alfredsson och Nicklas Bäckström har varit väldigt framgångsrik och kommer att producera mycket poäng. Patric Hörnqvist åkte på en ful armbågstackling av Finlands Joni Pitkänen och kan ha ådragit sig en hjärnskakning. Det kan bli ett tungt avbräck att förlora den hårtjobbande forwarden.

Det pratas om att Finland gjorde en läggmatch, för att möta ett svagare motstånd. De klarade sig nämligen också till kvartsfinal som fjärde och sista laget. De får möta antingen Tjeckien eller Lettland. Jag är skeptisk till att de la sig, men varför inte? De såg inte lika hungriga ut som i de tidigare matcherna och deras förut fantastiska power-play gjorde sig inte påmint.

Hur som helst spelade Tre Kronor riktigt bra och truppen lär ha ett riktigt bra självförtroende - inte minst Henrik Lundqvist.

David Kristiansen

söndag 21 februari 2010

Fel fel fel, men rätt rätt rätt

Det är bara att ta av hatten och bocka för det svenska skidlandslaget en dag som denna.
På förhand trodde jag inte på medalj, absolut inte två (varav ett guld). Men de överträffade allas våra förväntningar.

Loppet började annars som man hade förväntat sig. Bauer och Cologna i täten för att dra upp farten och Northug lurandes i vassen. Johan Olsson fortsatte visa fin form med att ligga i täten av klungan.
Så fram till skidbytet gick allt enligt kalkylen.

Men där skedde det oväntade. Att Johan Olsson skulle ha kraft att gå ifrån till dryga 15 sekunders ledning, och sedan hålla den fram till sista backen var spektakulärt. Sällan har man sett det hända förut i en jaktstart.
Det som är än mer imponerande är den svenska laginsatsen. Marcus Hellner hade gott om krafter i den jagande gruppen och jag är hundra på att de hade gått i kapp om han hjälpt till.

I stället åkte Hellner och Anders Södergren bromsande i täten av klungan för att öka avståndet fram till Johan Olsson. Det var fint, lojalt och inte minst uppoffrande gjort.
Den värdiga vinnaren av loppet var nog Johan Olsson, men man unnar även Marcus Hellner guldmedaljen med den kompiskörningen han gjorde under loppet. Att bägge två får medalj och Anders Södergren kom på en tiondeplats känns helt underbart.

Innan loppet skrev jag att jag unnade både Hellner och Olsson en medalj. Men att det skulle ske var högst otippat. Utdelningen blev maximal och så mycket större ögonblick kommer vi nog inte få uppleva i detta OS.
Kalla och Ferrys bedrifter var stora, men faller i skugga av detta.
För mig skulle inte ens ett nytt guld i hockey toppa det här.

Femmilen och stafetten kommer bli otroligt spännande att följa nu och Sverige kommer helt klart stå som en av huvudfavoriterna efter dagens lopp.

Måste även ägna en tanke åt stackars Alexander Legkov som än en gång missade medalj på ett mästerskap i skiathlon.
I VM 2009 föll han i sista nedförsbacken som tvåa i loppet. I dag var han den som jobbade i kapp Johan Olsson och bjöd in Marcus Hellner och Tobias Angerer i medaljstriden. Men hans slit räckte bara till en fjärdeplats.

Guld och brons till Sverige. Tre svenska åkare före Petter Northug. Blir det så mycket bättre?

Anton Olofsson

lördag 20 februari 2010

Det blir norskt igen

Inför kvällens skiathlon kan jag nästan utlova norskt guld. För vem ska rå på suveräne Petter Northug?
Det troliga scenariot är väl att Lukas Bauer eller Dario Cologna ligger bra till där framme under större delen av loppet. Northug följer med en bit bak utan att tappa kontakt med klungan för att sedan vräka ur alla krafter han har kvar med en kilometer kvar.
Känns som att det har hänt förut, och då har ingen haft någon chans på upploppet.

Svenskarna då? Anders Södergren tog silver på distansen i VM i fjol. Det lär inte upprepas.
Några medaljer tror jag inte på men en framskjuten placering för Johan Olsson vore roligt. Han har inte haft det lätt på mästerskap. Antingen springer funktionärer in i honom, eller så är det fullt snökaos. Och när inget av det inträffar så kör han i stället fel väg.
Det borde vara Olssons tur att lyckas nu.

Marcus Hellner var väl inför OS det största svenska hoppet men efter den urladdningen på 15 kilometer har jag svårt att se att han ska ha hunnit återhämta sig.
Men det vore fantastiskt kul om Hellner skulle få utdelning för det slit han lägger ner varje lopp. Jag hoppas så klart på en skräll från Gellivareåkaren.

Anton Olofsson

Tung förlust

Med fem spelade matcher har Sveriges curlingherrar tre segrar och två förluster i bagaget. Nyss besegrades laget av USA i en jämn match med 8-7.
Återigen tyckte jag att svenskarna stod för flera ödesdigra misstag under matchen. Och visst, i curling blir det inte alltid som man tänkt sig. Men om misstagen bara skulle halveras hade lag Niklas Edin varit obesegrade vid det här laget.
Nu har de inte råd med så många fler förluster.

Obesegrade är däremot Anette Norbergs lag efter fyra spelade matcher. Regerande världsmästarna Kanada besegrades med 6-4 i morse och svenskorna toppar därmed tabellen.
Det börjar onekligen kännas lika bra som för fyra år sedan. Och då vet vi ju hur det gick.

Anton Olofsson

Vinnarskallen på starlinjen igen

I dag är det tredje gången gillt för Anja i Vancouver. Damernas super-G avgörs klockan 19 svensk tid. Anja var en av de lyckligaste bronsmedaljörerna jag sett efter superkomben.
Men nu vet hon att hon håller, nu vet hon att hon kan och jag tror inte att hon skulle bli lika lycklig för ett brons till. För en vinnarskalle som Anja är det bara guld som gäller. Och i kväll kör hon för just guld.

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om hon lyckas. Nu har hon fått vittring. Nu har hon fått smakat på bronset och nu vill hon ha mer. Men det kommer självklart bli stenhårt. Det är många tjejer som är med och sloss. Inte minst Vonn som garanterat är revaschsugen efter utåkningen senast. Men jag tror absolut att Anja har chans på medalj, ja kanske till och med guld.

Lena Sundqvist

Jag vet...

...att förra inlägget blev jävligt fult, men jag och datorer går inte riktigt ihop. Så jag är faktiskt stolt och nöjd att jag bara fick upp bilder.

Hoppas ni har överseende för detta.

Konceptredaktionens minst tekniska deltagare

Som utlovat


















Konceptredaktionen tog med sig fotograf-Sofia och gav sig ut på jakt efter den perfekta presentationsbilden.
Vi inledde jakten efter en skogsväg med promenad och hoppbilder, innan jag hittade en snöhög som jag nödvändigtvis ville upp på.

Efter en stunds övertalande fick jag med mig grabbarna på idén. När vi hade trampat igenom en tre fyra gånger var så var jag nog inte den populärasete människan i världen, så när nästa idé var att vi tillsammans skulle springa ner från backen fick jag hårt motstånd. Men efter att ha använt min kvinnliga charm lyckades jag även med detta.

Blöta och kalla men även glada och skrattandes ätervända vi hem för att få upp värmen i de stelfrusna tårna igen.
Men trots alla så hade vi jävligt roligt.
Här kommer lite smakprov på resultatet (tyvärr är det inte så många bilder som går att använda eftersom nån av grabbarna sabbar varenda bil, man blir så less på att jobba med amatörer.)

Lena Sundqvist

fredag 19 februari 2010

Uppdrag presentationsbild

I morgon bjuds ni på ett smakprov på hur det kan se ut när konceptredaktionen ger sig ut på fotouppdrag.
Vad är lite snö i skorna och stelfrusna kinder när enbra presentationsbild står på spel?

Håll till godo, så ses vi imorgon när fler svenska medaljhopp ska ut ock kriga. Eller vad sägs om Anja i super G och Hellner och grabbarna i skiathlon?

Lena Sundqvist

Krasch nummer två

Anja i förgår. I dag var det Patrik Järbyns tur att ta sig en flygtur i de alpina backarna.
Man är inte van att se de svenska åkarna vurpa så illa. Det är otäcka bilder på en medvetslös Järbyn och än en gång kan svenskarna tacka högre makter att våra alpina stjärnor klarar sig relativt oskadda.

Han kommer inte i håg något alls från fallet. Det, en hjärnskakning och skrapsår verkar dock vara det enda Järbyn fick med sig från kraschen.

Lena Sundqvist

Onödigt spännande mot Vitryssland

Det blev onödigt spännande på slutet efter att Vitryssland fick in en 3-2-kasse. Lite svajigt måste jag ändå säga. Det verkade verkligen som att Tre Kronor drog ner på gasen och det märkte Vitryssarna som tog vara på det.

Dmitry Meleshko blev tillslut tvåmålsskytt, det var nämligen han som till slut fick det första målet också. Det andra, gjorde han på en retur som Jonas Gustavsson släppte riktigt långt ut. Onödigt spännande, det var det. Strax efter det sköt Vitryssarna ett skott, som ekade genom hela arenan, i ribban. När det återstod tio sekunder satte Daniel Alfredsson spiken i kistan med sitt andra mål för matchen.

Niklas Kronwall fortsätter att sätta skräck i sina motståndare med sin patenterade sprint från offensivblålinje och delar ut en rejäl propp igen. Framtida motståndare kommer att hålla koll på Kron Wall of Pain, de vet att han finns där ute.

Det blev ett par försvarsmissar, båda målen får backarna ta på sig. På det andra missar Johnny Oduya markeringen och Meleshko får slå in returen ostört. Det måste bli betydligt mer disciplin i försvaret. Gustavsson ser lite darrig ut i målet, men det är trots allt hans OS-debut, det är stort.

Hur som helst en hyffsad match som blir onödigt spännande, men Sverige fixar det här och slår man mindre tjusiga passningar och blir rejälare i spelet blir det bra.
Johan Franzén måste ta Patric Hörnqvists plats i Forsbergs och Zetterbergs lina, så är det bara.

Sverige - Vitryssland 4-2

David Kristiansen

Haag överträffade sambon Jönsson

När Anna Haag gick i mål på 10km fritt så fick jag en känsla. En känsla som sa att det här kan bli kul när det kommer till dubbeljakten.
Hon var hela tiden mitt stora svenskhopp eftersom hon är snäppet bättre än Kalla i klassiskt.

Min känsla var för en gångs skull rätt. Anna Haag gjorde ett fantastiskt lopp och fick sin OS medalj. Hon gjorde sitt livs lopp i inledningsloppet, men trots det sa hon direkt efter att hon ville ha revansch. Det är en tjej med inställning. Och inställning kan räcka långt. Ända till silver uppenbarligen.

Vilken underhållning hon bjöd på. Man kastades mellan hopp och förtvivlan i slutet av loppet. Jag trodde att hon var borta, innan hon till slut gick förbi och tog sitt silver. Men hur imopnerad man än är av Anna så var detta Marit Björgens lopp från början till slut. Norskan verkar bli spelens stora skiddrottning och jag har svårt att se vem som ska hindra henne i den form hon befinner sig.
Hon såg inte trött ut en enda gång. Starkt och kontrolerat. Som sagt, Norge har kommit igång på allvar.


Men som vanligt så har jag alltid något negativt att komma med mitt i glädjen. Och dagens kritik riktar jag mot SVT:s komentatorer. Jag älskar Hårt och Blomman. Jag har växt upp till deras röster, och dem bjuder alltid påbra underhållning. Men i dag blev jag lie besviken. De hade bestämt sig innan för att det var Kalla som gällde och det tog länge inna de kunde släppa Charlotte och koncentrera sig på Anna, trots att det rätt tidigt i loppet var klart att Anna gick betydligt bättre.

Visst Kalla är vår stora stjärna, men som kommentatorer måste man se till vad som faktisk händer i loppet. Aja baja Hård och Blomkvist.

Jonas Karlsson sa det bra. Sluta prata Kalla och sluta prata valla. Och jag håller med. I dag handlar det om silver-Anna. Även om hon hade bra skidor så måste skidåkaren göra jobbet. Och det gjorde hon. Med bravur. Grattis Anna till Sveriges fjärde medalj.

Lena Sundqvist

Efter två känns Tre Kronor bekväma

Efter två perioder börjar det bli lite avslaget. Tre Kronor verkar för bekväma och spelar ofta pucken en gång för mycket. Det måste blir rejälare och mer skott. Det börjar bli lite hönsgård i försvaret och som helhet måste Sverige jobba hårdare.

Johan Franzén fick göra mål, efter ett fint jobb i offensivzon och bra forechecking så serverade Samuel Påhlsson Franzén som bara kunde klippa till. Det blev dock ett reduceringsmål när Vitryssland tog vara på ett grötigt försvarsspel av Sverige. Massvis med klubbor och returer och Jonas Gustavsson chanslös. Aleksandr Kulakov är den som slår in 3-1-pucken.

Det går inte att vara loj, inte ens mot Vitryssland. Det känns väldigt svenskt att passa pucken en extra gång. Det är inte snyggast mål som vinner. Men, det blir lätt lågt tempo i sådana här matcher när det känns som power-play mest hela tiden.
Förresten, jag måste bara säga det, Nicklas Bäckström - vilken artist.

Väl mött efter slutsignalen.

David Kristiansen

Tre Kronor övertygar efter första

Det ser bra ut, riktigt bra. Tre Kronor är betydligt mer samspelta i dag och jobbar som ett lag. Klasskillnaden gör sig påmind och det ser ut som om svenskarna spelar i power-play mest hela tiden.

Chanserna har avlöst varandra men det har än så länge bara resulterat i två mål. Det första målet gjordes genom ett fint samarbete av bröderna brothers - Sedinarna. Det var Daniel som var sist på pucken efter ett fint pass av tvillingbrodern Henrik.

Ytterligare ett mål letade sig in i nätmaskorna. Notoriske målskytten Daniel Alfredsson satte ett direktskott framför mål efter en fantastisk diagonalpassning av Magnus Johansson. Jag har kritiserat Magnus och varit väldigt skeptisk till hans medverkan i OS. Men det ser betydligt bättre ut och jag hoppas att han får till det.

Jonas Gustavsson har trots allt haft lite knepiga räddningar för sig, men har gjort det bra. Han ser stabil ut - likt hela laget. Det känns riktigt bra efter en period.
Värt att notera är att Niklas Kronwall satte ytterligare en helt monstruös open-ice-propp på Andrei Mikhalev som kommer att drömma mardrömmar om Kron Wall of Pain länge.

David Kristiansen

Kronorna måste höja sig i kväll

I natt fortsätter hockeyfesten och Tre Kronor ställs mot Vitryssland. Det var ett ganska lojt och osynkat Sverige vi såg sist. Men nu, några träningar senare, bör det vara ändring på OS-nerverna och spelarna borde börja hitta varandra.

Det borde bli ett bättre resultat än sist mot Tyskland, man ska dock inte hoppas på tvåsiffrigt utan ett lite mer realistiskt resultat. Men vinst, det måste det bli, det får inte bli en repris på 2002 i Salt Lake. Alla kommer att vara ett snäpp vassare och jag hoppas på ett samspelt Tre Kronor, så länge de spelar bra och gör en gedigen laginsats spelar det inte någon roll vad man vinner med.

Tre Kronor - Vitryssland 21.00

David Kristiansen

Lillebror och storebror i straffdrama

Slovakien lyckades efter en riktigt bra och tajt match mot Ryssland plocka hem två poäng efter nattens andra straffläggning och resultatet 2-1. Riktigt bra drag i Canada Hockey Place och Slovakien visar upp en fantastisk laginsats. Ryssarna tog ledningen i början av andra perioden genom lagkaptenen Alexei Morozov.

Ryssland fortsatte att hålla ett bra tryck, men Slovakien vek absolut inte ner sig och fortsatte att kriga. Spelet blev mer och mer fysiskt, Alexander Ovechkin måste ha fått ihop i alla fall åtta stycken fina tacklingar.

I tredje perioden skulle underdogen Slovakien få in ett kvitteringsmål. Chicago Blackhawks-spelaren Marian Hossa fick till en fullträff efter ett pass av matchens bästa spelare - Pavol Demitra. Det skulle inte sluta där, det fortsatte till straffar, precis som för Schweiz och Kanada.

Både Jaroslav Halak och Ilya Bryzgalov är riktigt bra målvakter och visade upp det på straffarna. Det gick ända till en åttonde omgång där Pavol Demitra fick avgöra med en riktig delikatess - han lobbar pucken över Bryzgalov på Omark-manér.

En helt rättvis vinst för lillebror Slovakien. Ryssland känns mer som att de har press på sig. Jag menar, smaka bara på straffscenariot - hela Slovakiens lag står och håller om varandra under straffdramat medan Ryssarna hänger lite lojt på sargkanten.
Slovakien ville - och de fick utdelning.

David Kristiansen

För dåligt, SVT

Så här i pausen inför förlängningen mellan Slovakien och Ryssland måste jag bara komma med lite kritik riktat åt SVT:s håll.
Staffan Lindeborg och Mikael Renberg. Till och börja med Lindeborg, bara för att Alex Ovechkin har tacklat Zdeno Chara betyder inte det att han är ute efter just honom på något vis, visst, det kan vara så, men det vet du inte. Så sluta prata om det så fort båda spelarna är inne på isen, om det är mitt i ett anfall skulle du prata om att nu söker Ovechkin Chara eller så efterlyser du hämnd. Det fungerar inte så, de här gossarna spelar i NHL, där är det vanligt med tacklingar, de är vana.
Det är inte elitserien.

Mikael Renberg, om du ska jobba som kommentator måste du prata, det kritiserade jag dig för förut, du har förbättrat dig, tack. Men om du lik förbannat ska fortsätta kommentera, lär dig förfasiken uttala namnen, nej det är inte allra lättast att uttala alla Slovakiska och Ryska namn. Men det blir fruktansvärt jobbigt när ni stakar er, när ni är osäkra och när ni till och med säger "Afiniogenov - eller hur uttalas det?", men ändå gör fel nästa gång.

Nu börjar förlängningen, vi hörs snart!

David Kristiansen

Fantastiskt ostarna!

Inatt bevittnades den bästa landskamp ett Schweiziskt lag någonsin har gjort. De pressade hemmanationen Kanada ända till straffar men föll kort när Sidney Crosby satte 3-2-straffen.
Helt otroligt.
Det tryck som bildades inne på arenan var mirakulöst, men matchen blev inte som alla hade väntat sig. Kanada skulle ju bara få skjuta av sig lite, kanske till och med vinna med tvåsiffrigt. Men oj, vad fel alla hade.

Schweiz måste dock tacka målvakten, Jonas Hiller, han var helt gigantisk. Han räddade 44 av hela 47 skott! Helt makalöst hur bra han var i går. Men det var inte bara Hillers förtjänst, laget kämpade stenhårt, de kom till Kanada och Vancouver för att kriga och det gjorde dem. En riktigt solid laginsats.

I det Kanadensiska laget rådde det till slut panik - det gick inte att göra mål på Jonas Hiller. Det var bara Dany Heatley och Patrick Marleau som lyckades. Sidney Crosby avgjorde straffduellen. I Schweiz var det Ivo Rüthemann och Patrick von Gunten som lyckades sätta varsin kasse.
Det här måste ha skakat Kanada som nästan fick uppleva samma sak som i Turin när de förlorade mot Schweiz med 2-0 i gruppspelet.
Skärp er nu, Kanada.

David Kristiansen

torsdag 18 februari 2010

Svenskt plattfall när kronprinsen klev högst upp

Det går upp och ner för de svenska skidskyttarna - minst sagt.
Sist ett guld, nu ett fiasko.
Men trots det kan jag inte vara besviken på de svenska herrarna, för jag hade helt ärligt inga förväntningar alls på dem inför OS. Så att de har tagit ett guld överskuggar allt annat. De har redan överträffat mina förväntningar med hästlängder.
Men mycket vill alltid ha mer så visst hade man ju hoppas på en bättre insats än så här i dag.

Ferry hade inte hunnit lugna ner sig och ladda om sedan guldet.
I stället blev det en norsk dag. Norge verkar ha vaknat till i OS nu, med tre guld på två dagar. Först Björgen, sen Berger och nu Svendsen.

Kronprinsen fick kliva högst upp på pallen, ett kliv högre än sin läromästare, kung Björndalen som tog sin tionde OS medalj.
Ole Einar var precis så revanschsugen som jag trodde att han skulle vara och han gick som en galning i spåret, men en miss för mycket på vallen kostade honom guldet.

Kungen - Kronprinsen 1-2

Lena Sundqvist

Super-Anja slog till i superkomben

I mitt huvud hade jag börjat förbereda ett inlägg om Sveriges femte fjärdeplats. Så gränslade Vonn, och helt plötsligt hade fjärdeplatsen förvandlats till ett brons. Ett bragdbrons.

Bara ett dygn efter kraschen ställer sig Anja på startlinjen till ytterligare ett störtlopp. I exakt samma backe. Med en smärtande vad och en mörbultad kropp så åker hon in på en sjundeplats. En sjundeplats som hon i slalomen förvandlade till en bronspeng.
Den viljan och det psyket är imponerande. Kanske kan Anja lära Helena Jonsson ett och annat om att vara bäst när det gäller. Man slutar aldrig förvånas över vår super-Anja.

En segersäl och glädjetårar efter ett bronslopp - det säger rätt mycket om hur mycket det betydde för henne. Hon som brukar tycka att guld är allt som räknas.
Anja tillsammans med Petra Majdic är de mest värdiga bronsmedaljörerna jag sett på mycket länge. Majdic med flertalet brutna revben och Anja med kraschen färskt i minnet. Det är stort.

Än större är det att Anja i dag tanjerade Kostelic rekord på sex OS medaljer. Sex stycken. Och det kan komma fler. Slalomåket såg lovande ut. Får nu Anja slicka såren en stund så kan detta OS ge mer än ett brons.

Viljan att slå Kostelic finns där och när Anja vill, då brukar hon också lyckas.

Lena Sundqvist

Sämst när det gäller

När jag innan OS skulle ranka våra tio största medaljhopp hade jag, precis som många andra, Helena Jonsson högst upp på listan.
Med den säsong hon har i ryggen trodde man ju i stort sett att hon bara skulle åka till Vancouver och hämta hem minst en medalj.

Nu funkar det ju aldrig så i verkligheten. En OS-medalj är inget man bara hämtar men att hon skulle vara så långt i från som hon varit i de tre inledande tävlingarna, det är inget annat än ett fiasko.

Vad detta beror på är svårt att sia om. Det är bara Helena själv som har svaren, om ens hon.
Men jag fick en dålig känsla redan innan när hon började göra intervjuer om att åka på tävling utan sambon David Ekholm. Redan där kändes det som att hon la fokus på fel ställe.

Sen fortsattes sånna intervjuer att radas upp och hon pratade om hemlängtan. Efter första misslyckandet så sa Helena till SVT att hon bara ville hem. Med en sådan inställning vinner man tyvärr inga guld, speciellt inte på sitt första OS.

Jag trodde först att hela truppen var ur form, att uppladdningen inte hade gått som den skulle, men så gjorde ACO en kanonjakt och Ferry gick och tog guld. Så något har hänt med Helena. Någon som inte har hänt med dem andra.

Lena Sundqvist

Jänkarna besegrade Norrmännen

Amerikanerna besegrade idag Norge i ishockeyn på ett övertygande vis. USA drog ifrån till en 3-0 ledning med mål av Phil Kessel, Chris Drury och Patrick Kane. Men Norge stod upp hyffsat samtidigt som USA brände många lägen.

I numerärt underläge lyckades Norge få in en reduceringspuck genom elitseriens Marius Holtet. Det skänkte lite hopp till laget, men det höll ändå inte. Det är en fruktansvärd klasskillnad. Norge har till exempel bara en spelare från NHL, Ole-Kristian Tollefsen - som dessutom är petad av Detroit Red Wings. Medan i USA finns det bara NHL-spelare så klart.

Ryan Malone utökade USA:s ledning när han slog in en retur på tennis. Värt att notera är att målvakten Ryan Miller fick en assistpoäng efter ett grymt bra pass från egen zon till offensiv blålinje. Sedan fastställde Brian Rafalski slutresultatet till 6-1 efter två mål av Detroitbacken.

Ryan Miller i USA:s mål fortsätter att övertyga och NHL:s just nu bästa målvakt släpper inte många puckar förbi sig. Amerikanerna var betydligt mer samspelta i dag och det syns att det börjar ta sig. Det unga laget kan bli riktigt bra i turneringen.

David Kristiansen

Curlingkoll

Det unga svenska herrlaget upplevde sin första förlust i OS tidigare under kvällen mot Kanada. Hemmanationen spelade nästan helt klockrent medan Sveriges skipper Niklas Edin stod för två stora misstag. Dels i första omgången och sedan i femte. I nionde omgången kastade svenskarna in handduken vid ställning 7-3 till Kanada.

På damsidan är Anette Norbergs tjejer fortfarande obesegrade efter tre spelade matcher. 6-4 blev det mot Storbritannien. På fredag möter man Kina.

Anton Olofsson

Nya fullträffar i dag?

Dags för distansen i dag för både herrarna och damerna.
Skidskytte är svårtippat. Det har visat sig förr. Men jag ska väl ändå göra ett försök.

Både Björndalen och Greis inledde mästerskapen betydligt sämre än de hade räknat med, men både körde även upp sig rejält i jakten. Så jag blir inte det minsta förvånad om två av medaljerna går till Norge respektive Tyskland.
Fransmannen Jay har imponerat stort under inledningen, men dagsens tävling med fyra skjutningar, utan försprånget som han hade i jakten, blir nog en övermäktig uppgift. Han får nog överlämna sin reservation på pallen till någon som är säkrare på vallen, Ferry till exempel. Men även Sikora borde vara sugen på revansch. Kan han få till det på vallen blir han livsfarlig.

Självklart finns det hur många som helst som vill blanda sig i toppstriden, som Sumann och Svendsen. Medaljkandidaterna går inte att räkna på fingrarna. Det är det som är tjusningen med skidskytte.

Det ska bli spännande att se hur Ferry har påverkats av guldet. Har han lyckats bibehålla formen trots de senaste dagarna glädjeyra? Och klarar han av att ladda om och fokusera på nytt? Det är svårt med Björn. Han kan mycket väl ta sin andra medalj i dag precis som han kan klappa igenom och komma på en 20:e plats. Men jag har en bra känsla. Han är inne i ett flyt nu där det mesta verkar gå rätt.

Helena Jonsson har en hel del att bevisa efter en bedrövlig inledning på tävlingarna. Kan Ferrys segerrus ha smittat av sig på henne eller befinner hon sig fortfarande i en mental uppförsbacke? Det här ska ju vara Helenas distans, men trots det så sätter jag större hopp till Anna Carin.
ACO gjorde en mycket bra jaktstart. Kan hon upprepa den insatsen så är det mycket möjligt att hon tar klivet upp på pallen i kväll.

Lena Sundqvist

Anja till start

Sverige kan andas ut. Anjas sköra knän klarade kraschen i går. En muskelskada i vaden och antagligen några rejäla blåmärken var allt hon tog med sig från fallet. Och det verkar faktiskt som att hon kommer till start i dagens superkombination.

Självklart har hennes medaljchans minskat rejält, men jag är bara glad om hon står på starten efter den flygtur som hon åkte på i gårdagens tävling.

Även i dag känns Vonn som en stor favorit. En revanschsugen Maria Riesch kan även komma att stå högt upp på pallen.

Lena Sundqvist

Ny fjärdeplats

Samtidigt som Emil Jönsson var förstummande blek visade Anna Olsson upp en åkning i klass med Turin 2006.
Tyvärr blev det en försmädlig fjärdeplats i sprintfinalen. Olsson ska dock ha stort beröm för sättet hon genomförde samtliga lopp på. Att endast bli slagen av Björgen, Kowalczyk och Majdic är inget att gräma sig över. Det bådar gott inför teamsprinten.

Petra Majdics bronsmedalj är onekligen en bragd i sig efter olyckan som uppstod på uppvärmningen när hon körde ut från banan och föll cirka två meter ner och landade mot en granstam.
Hon fick slita stenhårt i alla sina lopp och såg nästan redo ut för båren efter varje målgång. Men hon är en jäkla fighter och det räckte till en bronspeng.

Övriga svenskor då?
Hanna Falk var absolut inte i form och det var väl egentligen väntat med den uppladdning hon haft med både skador och sjukdomar.
Magdalena Pajala gick till semifinal och det var fullt godkänt för Piteåtjejen som gjorde sitt första mästerskap någonsin.
Ingemarsdotter hade jag nog förväntat mig lite mer från. Åtminstone semifinal.

Anton Olofsson

Fiasko

Ska väl inte släppa gårdagens misslyckande helt utan kommentar.
Emil Jönsson visade än en gång att han inte är någon mästerskapsåkare. Givetvis jättetråkigt. Jag hade räknat med minst en medalj och gärna av den ädlare valören. Och ensam om detta var jag nog inte.

Det handlade inte heller om felvallade skidor, dåligt väder eller omkullkörningar. Nej, Jönsson blev utslagen av två klart starkare norrmän i semin. Två norrmän som blev slagna av två ännu grymmare ryssar.
I dag var Jönsson helt i lä.

Det är märkligt att Emil dominerat världscupen totalt, sen han kom tillbaka från sin skadefrånvaro, men ändå inte hade något att säga till om på OS.
Frågan är om det är formen eller mästerskapsnerverna det är fel på?

Anton Olofsson

Frågetecken kring powerplay

Eftersom redaktören redan gått in och gett sin syn på matchen i helhet tänkte jag grotta in mig i mindre detaljer.
Alla femmor fick spela ganska likvärdigt mycket, och det tycker jag inte är fel i turneringens första match mot ett motstånd av lägre karaktär. Men då ska det vara likadant i spelformen powerplay.

Jag tycker Sedinarna tillsammans med Weinis fick väl så mycket chanser på sig att skapa något. Men det var mest passningar runt om i zonen som slutade med att, den annars så defensivt lagde, Mattias Öhlund skulle vara sniper.
Nu gick det vägen vid ett av målen men jag hade gärna sett mer istid på i PP för spelare som Foppa, Bäckis, Zäta och Alfie.

Personligen hade jag inte haft något emot att Sverige redan från dag ett körde in ett toppat powerplay. Finns ju onekligen flera formationer som skulle var sylvassa. Exempelvis:

Lidas (vänsterskytt blålinjen)
Alfie (högerskytt blålinjen)
Foppa (spelfördelare, här hade Bäckis fungerat bra också)
Zäta (spelfördelare)
Franzén (mur framför mål)

Ska bli intressant att se hur BÅG coachar laget i framtida matcher.

Anton Olofsson

Viktig och skön seger för Kronorna

Tvåmålsledningen stod sig och Tre Kronor fick sig en skön seger mot underskattade Tyskland. Det blev en bra genomkörare för linorna att bli lite samspelta. Kedjan med Forsberg, Zetterberg och Hörnqvist fick bra med snurr i anfallszonen. Foppa ser lite rostig ut, men han reste sig successivt genom matchen och jag hoppas att det kommer bli så genom turneringen.

Nicklas Bäckström visade sig vara i god form och gjorde ett par sköna dribblingar och smarriga smörpass. Överlag ser det väldigt bra ut. Både Franzén och Kronwall verkar fräscha. Kronwall satte då matchens tackling då han i första perioden drog på en tung open-ice-propp.

Henrik Lundqvist fick börja turneringen på bästa möjliga vis med att hålla nollan. Precis vad han behövde, han stod för ett par bra räddningar och såg hungrig ut. Det kan som sagt bära långt det här. Men det är lite oroväckande att både Magnus Johansson och Mattias Weinhandl får så mycket istid. Det kanske bara är i de lätta matcherna. Men Johansson gjorde bort sig mer än en gång i defensiven och Weinhandl missade okaraktäristiskt mycket skott.
Annars, bra jobbat grabbar - håll i det här nu.

David Kristiansen

Fyrtio minuter och en tvåmålsledning

Det blev en onödigt läskig inledning på den andra perioden. Jonny Oduya åkte på en 2+10-minuters utvisning, i inledningen, för en tackling i ryggen på lagkaptenen Marco Sturm. Då blev det ett riktigt tungt power-play i fem mot tre där Tyskland höll en hård press med Chrisitian Ehrohoff på pointen. Han har ett mäktigt skott och träffade både stolpen och ribban.

Sverige fick sedan också ett power-play. Det utnyttjade man till fullo och kunde sätta första målet i turneringen. Mattias Öhlund som spelar i Tampa laddade ett slagskott som letade sig in bakom den tyska målvakten efter en bra screen av Fredrik Modin. Det skulle även bli en tvåmålsledning efter ett bra offensivt jobb av firma Eriksson-Bäckström-Alfredsson. Nicklas Bäckström visade upp sina fantastiska konster och serverade Loui Eriksson en öppen kasse.

Väl mött efter slutsignal.

David Kristiansen

Tjugo minuter in i debuten

Efter första akten ser det inte lika övertygande ut som jag hade förutspått. Visst, det är mycket nerver i debuten - och det syns också. Sverige är lite tafatta och spelar lite för omständigt - medan Tyskland kämpar på. Klasskillnaden gör sig absolut påmind, inte minst i Tre Kronors långa anfall. Men det har hittills varit en ganska platt match. Nu måste det börja ramla in kassar - annars kan Tyskland få in ett mål och ge svenskarna stora darren.
Det skulle helt förändra matchbilden till en jobbig sådan.

Väl mött i andra periodpausen.

David Kristiansen