Helenas revansch på vallen

Sent om sider vaknade hon till. Helena Jonsson var tillbaka i gammal god form på skjutvallen. Tio snabba, tio träff. Men det var ju så dags nu.

Sverige gjorde en godkänd insats i stafetten med tanke på hur det har sett ut under spelens gång. En femteplats bara cirka en halv minut från en bronspeng.

Elisabeth Högberg inledde starkt, för att vara henne och lämnade över till Aco mindre än halvminuten efter täten. Aco gjorde en stabil sträcka men precis som tidigare i OS så fattades det där lilla extra för Anna Carin.

Anna-Maria Nilsson tappade onödigt mycket när hon sköt två bom i liggande men revanscherade sig skyttemässigt med fem träff i stå och en bra spurtrunda, innan hon lämnade över till Jonsson.

Och äntligen lossnade det för Helena på vallen. Skotten satt lika säkert och snabbt som vi är vana att se dem göra när Helena avfyrar bössan. Det gör att hennes fiasko känns ännu bittrare. Med det här skyttet tidigare hade Sverige tagit tre medaljer till. Och jag kan nästan lova att i första vc-tävlingen efter OS kommer vi se Jonsson på pallen.

Hon pallade helt enkelt inte trycket som det innebär att komma till ett mästerskap som favorit.

Medaljerna gick precis som väntat till de tre stormakterna Ryssland, Drankrike och Tyskland, där fransyskorna övertygade mest trots att det "bara" blev ett silver. Att ta medalj med två straffrundor i en stafett borde vara omöjligt, men de hade bra skidor och en kanon form i spåren.

Lena Sundqvist