Nu händer det. I kväll drar det igång. Det vi har väntat på i fyra år är nu helt plötsligt bara timmar bort. Tiden på åren när idrottshatarna plötsligt blir idrottsälskare och engagerar sig i fikarummet när det pratas sport. Tiden på åren när den i vanliga fall väldigt triviala sporten curling blir helt outstanding. Tiden på åren när det ryker ur skorstenarna mitt i natten och Sveriges befolkning helt plötsligt lever efter kanadensisk tid. Tiden på året när Sveriges befolkning dygnar för att se Charlotte Kalla åka hem ett guld.
Nu gäller det att förbereda sig. Invigningen börjar klockan tre i natt och håller på till klockan sex – det kommer att bli hårda dygn för den intresserade. Hur gör man egentligen för att förbereda sig inför ett OS? Sjukskriver man sig? Sover man på dagtid, eller efter jobbet? Eller är man bara en hårding som minimerar sina sömntimmar så pass att man efter dag 16 inte är något mer än ett tomt köttstycke? Jag har tyvärr inget svar på det och undrar själv vilken som är den mest effektiva metoden. Jag vill inte missa en minut av all fantastisk idrott som vi bara får se på samma ställe en gång vart fjärde år.
De första nätterna kommer jag nog att klara galant på bara adrenalin och glädje. Men jag får för mig att det successivt blir svårare ju längre det går. Men nog är det fantastiskt att verkligen alla kämpar sig upp mitt i natten för att se på vinteridrott. Det finns inget mysigare än när man hör väckaren ringa strax efter tre på natten, man smyger sig upp till köket, brer sig någon limpa med ost på och kokar en kopp kaffe. Man virar in sig i en filt och slår sig ner på soffan.
Idrott ska helst upplevas på natten – det är halva grejen. Jag vet inte vad det beror på, men det blir alltid lite mer intressant, lite mer spännande och väldigt mycket häftigare. Med de förutsättningarna bäddar Vancouver för ett fantastiskt OS. Vi får hoppas att det lever upp till sina förväntningar.
Nu kan jag snart inte bärga mig längre.
Vi ses inatt.
David Kristiansen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar