Myhrer fick till det

Jag vill börja med att be om ursäkt.
Förlåt för att jag inte låtit dem alpina herrarna stå i rampljuset här på bloggen.
Jag tror knappt att jag nämnt dem en enda gång. Det var inte min mening.

Eller egentligen var det ju det, för jag har nog inte ansett dem vara värda att nämnas. Jag hade inte en tanke på att någon av alpinherrarna ens skulle vara i närheten av pallen. Jag hade räknat med uråkning efter uråkning och kanske nån som tog sig ner på en hedersam 12:e plats.

Ack så fel jag hade. André Myhrer är självklart värd rampljus precis som alla våra andra medaljörer. Vilken skräll.
Våra manliga slalomherrar är duktiga, när de väl får till det. Problemet är bara att det får till det alldeles för sällan, så man har nästa slutat hoppas och glömt bort att de faktisk blixtrar till nån gång då och då. Och vilket tillfälle är bättre att blixtra till på än under OS. Jag gillar folk som är bäst när det gäller. det är en förmåga som jag beundrar.

Myhrer åkte in på en 10:e plats efter första åket, och jag trodde att jag skulle få rätt om alpinherrarna. Men så får han på ett sånt där kanonåk som har gör ibland och kniper bronset. Det är ju knappt så man tror det. Som sagt. Bäst när det gäller.

Det här tycker jag har varit det roliga under dessa spel. Sverige har slagit till med ett antal totalt oväntade medaljer. Kalla och curlingdamerna i all ära, men det är lite roligare när en underdog slår till. En underdog som Myhrer. Det känns lite större och det här känns jättestort.

Lena Sundqvist