tisdag 16 februari 2010

Fjärdeplats - igen

En funktionär sabbade dagen för Anna Carin. Ett sådant strul vid starten får bara inte ske. Framförallt inte på ett OS. ACO får ge sig ut i spåret med helt andra förutsättningar än alla andra. De behövde inte åka ut med en stresskänsla redan från början. De behövde inte åka omkring och fundera på hur det skulle bli med deras tider och de behövde inte titta på stora bildskärmen inne på stadion för att se hur de låg till egentligen.

Jag sa efter damernas förra lopp att jag hatar idrottare som skyller på omständigheterna, men här kan man inte göra mycket annat. För dessa förutsättningar gällde inte för alla. Bara för henne. Hur det hade gått utan strulet det vet man inte och det kommer vi aldrig få veta, men det är klart att man funderar speciellt nu när hon slutade på den där bittra fjärdeplatsen.

Den bittra fjärdeplatsen ja, Sveriges tredje redan i dessa spel. Ska det bli sådana veckor där vi bara kommer räkna in dessa bittra placeringar?
Men trots allt detta så gav ACO ett possitivt besked till oss i dag. Hon sköt näst intill prickfritt och åkte riktigt fort. Att åka upp sig så mycket tyder på en bra form, vilket känns bra inför fortsättningen och kommande distansen.

Någon som inte visade på någon större formtopp var Helena Jonsson. Två bom i stående hör inte till vanligheterna för Jonsson. Det verkar som att hon inte har den kyla som krävs, som att hon är tagen av stundens allvar och att hon är som sämst när det verkligen gäller. Tyvärr.
Hon säger själv att hon tycker att hon åker fort men att alla andra åker fortare. Det tyder inte på en bra form.
Att redan nu visa en sådan uppgivenhet, att efter första tävlingen börja prata om att man vill hem och att redan innan spelens början prata om hemlängtan och saknad av pojkvännen, det är ingen vinnarskalle i mina ögon.
Utan form och med en halvtaskig inställning gör man inga storlopp. Gör man inga storlopp lämnar man inte ett OS med en medalj runt halsen.

Det är mycket möjligt att jag kommer få äta upp detta. Och ingen skulle vara lyckligare över det än jag själv.

Lena Sundqvist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar