Hemmanationen och tillika förhandsfavoriterna Kanada följde profetian och lyckades vinna OS-guld i ishockey mot USA med 3-2 i övertid.
Den välregisserade finalen gjorde ingen besviken. På förhand pratades det om finalernas final och det blev verkligen matchernas match. Från nedsläpp var det ordentligt drag på planen med böljande spel präglat av snabba kontringar. Det fysiska spelet var också väldigt närvarande.
Kanada hade lite vassare chanser medan USA stod upp ärofyllt bra och båda lagen gjorde en kanonmatch. Ledningsmålet kom i första perioden och målskytt blev den hårtjobbande tvåvägscentern Jonathan Toews som tog vara på en retur.
Ryan Miller i USA:s mål storspelade och visade att han verkligen är världens just nu bästa målvakt. Men Kanadas Roberto Luongo var inte så mycket sämre han heller och båda två stod för omöjliga räddningar.
Hemmanationen utökade ledningen till 2-0. Den här gången var det den framgångsrika Anaheim-duon Ryan Getzlaf och Corey Perry som stod för ett fint samarbete och Ryan Miller i kassen var rätt chanslös. USA ryckte upp sig ytterligare och de fick reducera till 2-1 genom en styrning av Ryan Kesler.
Amerikanerna fortsatte att kämpa i tredje perioden, de fick inte till riktigt öppna chanser utan det blev ofta väldigt grötigt och grisigt framför mål i stället. Man tog ut målvakten och kvitteringen kändes väldigt avlägsen. Men efter att Patrick Kane sköt ett skott på blindo uppstod en retur och Zach Parise kvitterade till kanadensarnas förtret med endast 25 sekunder kvar.
I förlängningen var det bara Kanada. Med fem riktigt farliga målchanser och väldigt nervösa amerikanare på isen kunde Sidney Crosby avgöra finalen och bärga guldet på hemmaplan. Ett snabbt skott som Miller släppte lite billigt mellan benen gav Kanada den största idrottsbragden i landets historia.
Det var en rättvis seger till det bästa laget i världen. USA har dock visat sig vara en nation att räkna med. Truppen är väldigt ung och det finns gott om superstjärnor och fler är på gång. Det kommer att hända mycket i framtiden, tro mig.
Kanada - USA 3-2 (sudden-death)
Kanada: Jonathan Toews, Corey Perry, Sidney Crosby
USA: Ryan Kesler, Zach Parise
David Kristiansen
måndag 1 mars 2010
söndag 28 februari 2010
Sista svenska medaljen detta OS
Elva medaljer blev detta vinter-OS för Sverige. Den sista bärgades av Johan Olsson i femmilen. På något sätt känns det logiskt att den fantastiska skidtruppen fick inleda mästerskapet med en medalj och avsluta med en. För att inte glömma alla pallplatser där emellan.
Petter Northug fick till slut sitt OS-guld efter ett smart kört lopp. Fast det blev hårdare än väntat i spurtstriden mot Axel Teichman. Johan Olssons brons var på förhand inte otippat. Men så som loppet utvecklade sig trodde jag svenskarna skulle få det svårt att mäta sig med övriga åkare i spurten.
Att Johan Olsson skulle komma med en sådan raket på upploppet var oväntat. Men han körde taktiskt och låg i rygg på Northug. När Cologna sedan ramlade i början av målrakan var bronset säkrat. Jättekul för Johan Olsson som stod på ändan i början av loppet men inte tappade så mycket på sin vurpa.
Daniel Rickardsson slutade sjua, Anders Södergren tia och Marcus Hellner 22:a. Även det bra placeringar för dessa herrar som för närvarande är världens bästa skidlandslag på herrsidan.
Anton Olofsson
Petter Northug fick till slut sitt OS-guld efter ett smart kört lopp. Fast det blev hårdare än väntat i spurtstriden mot Axel Teichman. Johan Olssons brons var på förhand inte otippat. Men så som loppet utvecklade sig trodde jag svenskarna skulle få det svårt att mäta sig med övriga åkare i spurten.
Att Johan Olsson skulle komma med en sådan raket på upploppet var oväntat. Men han körde taktiskt och låg i rygg på Northug. När Cologna sedan ramlade i början av målrakan var bronset säkrat. Jättekul för Johan Olsson som stod på ändan i början av loppet men inte tappade så mycket på sin vurpa.
Daniel Rickardsson slutade sjua, Anders Södergren tia och Marcus Hellner 22:a. Även det bra placeringar för dessa herrar som för närvarande är världens bästa skidlandslag på herrsidan.
Anton Olofsson
Finalernas final
Om dryga halvtimmen avgörs hela hockeyturneringen. Kulmen på OS-äventyret som har hållit på i två veckor. Det blev en drömfinal - helt nordamerikansk - där USA möter Kanada. USA har inte förlorat en enda match. Kanada började darrigt men fullkomligt knäckte ryssarna. Amerikanerna har ett stort självförtroende med sig efter att de utklassade finländarna.
Det kommer att bli fullt krig. En drömfinal med stora mått mätt. Om USA skulle lyckas att vinna över Kanada på kanadensisk mark betyder det att de verkligen kan försätta berg. Det skulle vara en fantastisk bragd för amerikansk ishockey som alltid har varit långt efter hockeynshemland - Kanada.
Det kommer att bli underbart!
David Kristiansen
Finland får resa hem med bronspeng
Finland besegrade Slovakien i bronsmatchen med 5-3 och får resa hem med en medalj i hockeyturneringen.
I Turin 2006 förlorade Finland som bekant mot Sverige i finalen. Det blev inte direkt revansch den här gången men de slapp fara hem tomhänta i alla fall. Finlands legendarer i Teemu Selänne, Saku Koivu och Jere Lehtinen som har varit med länge gjorde garanterat sin sista OS-match och de förtjänar faktiskt medaljen.
Slovakien gjorde däremot en riktigt bra turnering där de bland annat vann över både Ryssland och Sverige. Slovakien påminner lite om Finland där det är många äldre spelare som har spelat tillsammans länge och många gör sin sista OS-turnering. De förtjänade också en bra placering.
Slovakien hade ledning med 1-3 inför den sista perioden. Men finländarna vägrade ge sig .Den stora hjälten i bronsfajten blev den storväxte New York Rangers-spelaren Olli Jokinen. Han frälste Finland med två snabba mål på slutet.
Finland - Slovakien (bronsmatch) 5-3
Finland: Sami Salo, Niklas Hagman, Olli Jokinen 2, Valtteri Filppula
Slovakien: Marian Gaborik, Marian Hossa, Pavol Demitra
David Kristiansen
I Turin 2006 förlorade Finland som bekant mot Sverige i finalen. Det blev inte direkt revansch den här gången men de slapp fara hem tomhänta i alla fall. Finlands legendarer i Teemu Selänne, Saku Koivu och Jere Lehtinen som har varit med länge gjorde garanterat sin sista OS-match och de förtjänar faktiskt medaljen.
Slovakien gjorde däremot en riktigt bra turnering där de bland annat vann över både Ryssland och Sverige. Slovakien påminner lite om Finland där det är många äldre spelare som har spelat tillsammans länge och många gör sin sista OS-turnering. De förtjänade också en bra placering.
Slovakien hade ledning med 1-3 inför den sista perioden. Men finländarna vägrade ge sig .Den stora hjälten i bronsfajten blev den storväxte New York Rangers-spelaren Olli Jokinen. Han frälste Finland med två snabba mål på slutet.
Finland - Slovakien (bronsmatch) 5-3
Finland: Sami Salo, Niklas Hagman, Olli Jokinen 2, Valtteri Filppula
Slovakien: Marian Gaborik, Marian Hossa, Pavol Demitra
David Kristiansen
Myhrer fick till det
Jag vill börja med att be om ursäkt.
Förlåt för att jag inte låtit dem alpina herrarna stå i rampljuset här på bloggen.
Jag tror knappt att jag nämnt dem en enda gång. Det var inte min mening.
Eller egentligen var det ju det, för jag har nog inte ansett dem vara värda att nämnas. Jag hade inte en tanke på att någon av alpinherrarna ens skulle vara i närheten av pallen. Jag hade räknat med uråkning efter uråkning och kanske nån som tog sig ner på en hedersam 12:e plats.
Ack så fel jag hade. André Myhrer är självklart värd rampljus precis som alla våra andra medaljörer. Vilken skräll.
Våra manliga slalomherrar är duktiga, när de väl får till det. Problemet är bara att det får till det alldeles för sällan, så man har nästa slutat hoppas och glömt bort att de faktisk blixtrar till nån gång då och då. Och vilket tillfälle är bättre att blixtra till på än under OS. Jag gillar folk som är bäst när det gäller. det är en förmåga som jag beundrar.
Myhrer åkte in på en 10:e plats efter första åket, och jag trodde att jag skulle få rätt om alpinherrarna. Men så får han på ett sånt där kanonåk som har gör ibland och kniper bronset. Det är ju knappt så man tror det. Som sagt. Bäst när det gäller.
Det här tycker jag har varit det roliga under dessa spel. Sverige har slagit till med ett antal totalt oväntade medaljer. Kalla och curlingdamerna i all ära, men det är lite roligare när en underdog slår till. En underdog som Myhrer. Det känns lite större och det här känns jättestort.
Lena Sundqvist
Förlåt för att jag inte låtit dem alpina herrarna stå i rampljuset här på bloggen.
Jag tror knappt att jag nämnt dem en enda gång. Det var inte min mening.
Eller egentligen var det ju det, för jag har nog inte ansett dem vara värda att nämnas. Jag hade inte en tanke på att någon av alpinherrarna ens skulle vara i närheten av pallen. Jag hade räknat med uråkning efter uråkning och kanske nån som tog sig ner på en hedersam 12:e plats.
Ack så fel jag hade. André Myhrer är självklart värd rampljus precis som alla våra andra medaljörer. Vilken skräll.
Våra manliga slalomherrar är duktiga, när de väl får till det. Problemet är bara att det får till det alldeles för sällan, så man har nästa slutat hoppas och glömt bort att de faktisk blixtrar till nån gång då och då. Och vilket tillfälle är bättre att blixtra till på än under OS. Jag gillar folk som är bäst när det gäller. det är en förmåga som jag beundrar.
Myhrer åkte in på en 10:e plats efter första åket, och jag trodde att jag skulle få rätt om alpinherrarna. Men så får han på ett sånt där kanonåk som har gör ibland och kniper bronset. Det är ju knappt så man tror det. Som sagt. Bäst när det gäller.
Det här tycker jag har varit det roliga under dessa spel. Sverige har slagit till med ett antal totalt oväntade medaljer. Kalla och curlingdamerna i all ära, men det är lite roligare när en underdog slår till. En underdog som Myhrer. Det känns lite större och det här känns jättestort.
Lena Sundqvist
Missad medalj
Tyvärr blev det ingen medalj för de svenska curlingherrarna.
I stället blev det en ny svensk fjärdeplats att räkna till alla andra detta OS.
Sverige hade ett bra läge inför sista omgången men tappade två poäng efter ett stort misstag av Niklas Edin, som för övrigt spelat strålande denna turnering.
Besvikelsen var förstås stor i svensklägret men det positiva är att laget är väldigt ungt och vi har inte sett det sista från dessa herrar. Snarare det första.
Guldet gick till Kanada som tog revansch för förlusten i damfinalen genom att slå Norge på ett övertygande sätt.
Anton Olofsson
I stället blev det en ny svensk fjärdeplats att räkna till alla andra detta OS.
Sverige hade ett bra läge inför sista omgången men tappade två poäng efter ett stort misstag av Niklas Edin, som för övrigt spelat strålande denna turnering.
Besvikelsen var förstås stor i svensklägret men det positiva är att laget är väldigt ungt och vi har inte sett det sista från dessa herrar. Snarare det första.
Guldet gick till Kanada som tog revansch för förlusten i damfinalen genom att slå Norge på ett övertygande sätt.
Anton Olofsson
lördag 27 februari 2010
Sista chansen för Biveson
Tredje gången gillt. Nu är det medalj som gäller för snowboardåkaren Daniel Biveson.
– Kommer jag fyra blir jag missnöjd.
Det är inget snack om saken. Daniel Biveson åker till Vancouver med ett mål i siktet. Medaljerna.
Efter sina två tidigare försök har han en 16:e och en 11:e plats i bagaget, men den här gången ska det räcka längre.
– Jag hade inte orkat åka om jag inte hade chans på medalj. Det är bara pallplatserna som är intressanta.
Och nu är det sista chansen för 32-årigen från Lidingö som är mitt uppe i sin sista säsong som proffsåkare. Och han drömmer om att avsluta den med en OS-medalj.
– Det skulle vara hur stort som helst för mig att få kliva upp på pallen, säger han.
Vad det skulle betyda att få en framgång i ett olympiskt spel vet han inte riktigt.
I Sverige får man inte, som i vissa andra länder, betalt om man tar medalj. Men Biveson tror att den uppmärksamhet som kommer med en OS-medalj skulle vara en hjälp för framtiden, när han nu lägger brädan på hyllan.
Med två olympiader i ryggen är Biveson en rutinerad räv som ska kunna hantera allt som ett OS innebär.
– Det är speciellt att tävla i ett OS. Särskilt första gången kan det vara svårt att hålla fokus på det man ska, säger Biveson, och berättar vidare om förutsättningarna som råder kring ett OS. Det han själv upplevt som det största irritationsmomentet är allt köande och all väntan.
– Det tar tre gånger så lång tid att ta sig till backen på grund av alla säkerhetskontroller. I Salt lake City stoppade man nästan alla bilar för att söka efter bomber.
Men det är inget som ska störa honom i Vancouver, säger han.
Även om detta är hans sista OS så hoppas han kunna få uppleva en olympiad till – som åskådare.
– Som aktiv är det svårt att uppskatta allt runt om. Det enda man hinner njuta av fullt ut är invigningen för då har man inget annat att fokusera på.
Den 12 februari går Biveson in på sin sista invigning som aktiv. Då ska han njuta i fulla drag. Men sen är det fokus på prispallen som gäller.
Lena Sundqvist
– Kommer jag fyra blir jag missnöjd.
Det är inget snack om saken. Daniel Biveson åker till Vancouver med ett mål i siktet. Medaljerna.
Efter sina två tidigare försök har han en 16:e och en 11:e plats i bagaget, men den här gången ska det räcka längre.
– Jag hade inte orkat åka om jag inte hade chans på medalj. Det är bara pallplatserna som är intressanta.
Och nu är det sista chansen för 32-årigen från Lidingö som är mitt uppe i sin sista säsong som proffsåkare. Och han drömmer om att avsluta den med en OS-medalj.
– Det skulle vara hur stort som helst för mig att få kliva upp på pallen, säger han.
Vad det skulle betyda att få en framgång i ett olympiskt spel vet han inte riktigt.
I Sverige får man inte, som i vissa andra länder, betalt om man tar medalj. Men Biveson tror att den uppmärksamhet som kommer med en OS-medalj skulle vara en hjälp för framtiden, när han nu lägger brädan på hyllan.
Med två olympiader i ryggen är Biveson en rutinerad räv som ska kunna hantera allt som ett OS innebär.
– Det är speciellt att tävla i ett OS. Särskilt första gången kan det vara svårt att hålla fokus på det man ska, säger Biveson, och berättar vidare om förutsättningarna som råder kring ett OS. Det han själv upplevt som det största irritationsmomentet är allt köande och all väntan.
– Det tar tre gånger så lång tid att ta sig till backen på grund av alla säkerhetskontroller. I Salt lake City stoppade man nästan alla bilar för att söka efter bomber.
Men det är inget som ska störa honom i Vancouver, säger han.
Även om detta är hans sista OS så hoppas han kunna få uppleva en olympiad till – som åskådare.
– Som aktiv är det svårt att uppskatta allt runt om. Det enda man hinner njuta av fullt ut är invigningen för då har man inget annat att fokusera på.
Den 12 februari går Biveson in på sin sista invigning som aktiv. Då ska han njuta i fulla drag. Men sen är det fokus på prispallen som gäller.
Lena Sundqvist
PH reste sig upp
Platt fall. Så kan man beskriva Maria Pietilä-Holmners storslalomåk. Efter att ha kommit 24:a i sin paradgren var besvikelsen enrom hos PH. Men hon fick en liten revansch trots att den också slutatde i en liten besvikelse.
Hon fick visa för sig själv och för alla som tvivlat att hon kan. Hon gjorde ett riktigt bra andraåk i gårdagens slalom, men åkte trots det in på den bittraste platen av dem alla. En fjärdeplats. Bara 32 hundradelar från en medalj. Sveriges sjude fjärdeplats i detta OS (det kommer mer om det senare)
Men trots det måste PH vara nöjd. Vilket lyft från stroslaomen. Och hon presterar sitt bästa slalomresultat på hela året. Det är stark att lyfta sig från ett sådant bakslag och komma tillbaka med en topprestation.
Lena Sundqvsit
Hon fick visa för sig själv och för alla som tvivlat att hon kan. Hon gjorde ett riktigt bra andraåk i gårdagens slalom, men åkte trots det in på den bittraste platen av dem alla. En fjärdeplats. Bara 32 hundradelar från en medalj. Sveriges sjude fjärdeplats i detta OS (det kommer mer om det senare)
Men trots det måste PH vara nöjd. Vilket lyft från stroslaomen. Och hon presterar sitt bästa slalomresultat på hela året. Det är stark att lyfta sig från ett sådant bakslag och komma tillbaka med en topprestation.
Lena Sundqvsit
Hopp och förtvivlan
Man har kastats mellan hopp och förtvivlan när det har gällt Anja Pärson i vinter.
Med den inledning hon hade på säsongen hade jag inte stora förväntnigar på henne inför OS. Men så blev hon bättre och bättre ju näsrmare spelen hon kom och knep några pallplstser som tände hoppet igen, för man vet att Anja nästan alltid är som bäst när det gäller som mest.
När hon ställde sig på startlinjen till störtloppet så hoppades jag. När mellantiderna kom så gick hoppet över till tro. Helt plötsigt trodde jag på medalj. Så hände det som inte får hända. Kraschen. Kolsvart. Hoppet ute. Medaljen borta.
Jag trodde inte att hon skulle starta något mer, att spelen var slut. Men Anja reste sig upp och redan dagen efter stod hon på startlinjen igen. För superkomben. Jag hoppades inte ens. En skadad Anja tar inte medalj.
Men efter ett väl genomfört åk kom hon in på en fin sjundeplats efter störtloppet och ett litet hopp tändes igen. Kanse kanske. Ett bra slalomåk senare hoppades man än mer, men när Anja låg trea med bara Vonn kvar så var mitt hopp ute igen. Vonn, som är säkerheten själv åker inte ur. Men just precis det gjorde hon och Anja fick sitt brons. Ett brons som kändes som ett guld.
Nytt hopp. Om hon kan göra det här dagen efter en krasch, vad kan hon då göra med lite vila? Är Anja en sådan Supermänniska att hon kommer ta mer än en madalj efter kraschen?
Men det blev inte bätte än ett brons för Anja i Vancouver. Hon avslutade sitt sista OS med att köra ur gårdagens slalom.
Klart att man är besviken för man har stora förväntninga på Anja. Lite för stora kanske. Men tjejen från Tärnaby har skämt bort oss i mästerskap efter mästerskap. Men trots det så måste man vara nöjd md henns insats. mMan måste se till omständighetern. Hennes brons är en bragdmedalj. Att hon strtade i alla tävlingar är en bragd. Att hon ställde sig upp igen efter kraschen är ett mirakel. Tack Anja för detta OS. Och för alla andra underbara mästerskap och världscuptävlingar.
Det är bara att lyfta p hatten och inse att Sverige har en fantastisk tjej i Anja Pärson.
Lena Sundqvist
Lena Sundqvist
Med den inledning hon hade på säsongen hade jag inte stora förväntnigar på henne inför OS. Men så blev hon bättre och bättre ju näsrmare spelen hon kom och knep några pallplstser som tände hoppet igen, för man vet att Anja nästan alltid är som bäst när det gäller som mest.
När hon ställde sig på startlinjen till störtloppet så hoppades jag. När mellantiderna kom så gick hoppet över till tro. Helt plötsigt trodde jag på medalj. Så hände det som inte får hända. Kraschen. Kolsvart. Hoppet ute. Medaljen borta.
Jag trodde inte att hon skulle starta något mer, att spelen var slut. Men Anja reste sig upp och redan dagen efter stod hon på startlinjen igen. För superkomben. Jag hoppades inte ens. En skadad Anja tar inte medalj.
Men efter ett väl genomfört åk kom hon in på en fin sjundeplats efter störtloppet och ett litet hopp tändes igen. Kanse kanske. Ett bra slalomåk senare hoppades man än mer, men när Anja låg trea med bara Vonn kvar så var mitt hopp ute igen. Vonn, som är säkerheten själv åker inte ur. Men just precis det gjorde hon och Anja fick sitt brons. Ett brons som kändes som ett guld.
Nytt hopp. Om hon kan göra det här dagen efter en krasch, vad kan hon då göra med lite vila? Är Anja en sådan Supermänniska att hon kommer ta mer än en madalj efter kraschen?
Men det blev inte bätte än ett brons för Anja i Vancouver. Hon avslutade sitt sista OS med att köra ur gårdagens slalom.
Klart att man är besviken för man har stora förväntninga på Anja. Lite för stora kanske. Men tjejen från Tärnaby har skämt bort oss i mästerskap efter mästerskap. Men trots det så måste man vara nöjd md henns insats. mMan måste se till omständighetern. Hennes brons är en bragdmedalj. Att hon strtade i alla tävlingar är en bragd. Att hon ställde sig upp igen efter kraschen är ett mirakel. Tack Anja för detta OS. Och för alla andra underbara mästerskap och världscuptävlingar.
Det är bara att lyfta p hatten och inse att Sverige har en fantastisk tjej i Anja Pärson.
Lena Sundqvist
Lena Sundqvist
Dramatiskt i semifinal två
Det blev trots allt dramatik i den andra semifinalen. Kanada besegrade förvisso Slovakien, men det var med nöd och näppe. Trots fantastiskt stöd från läktarna och ett självförtroende i spelet började de vackla, men de vann ändå med 3-2.
Hemmalaget Kanada tog ledningen i första perioden med två snabba mål - båda på styrning. Det första genom Patrick Marleau och det andra stod veteranen Brenden Morrow för. Riktigt snygga mål och Jaroslav Halak i Slovakiens kasse var chanslös. Kanada fortsatte med att hålla låda och Ryan Getzlaf utökade ledningen till 3-0 i andra perioden.
Men sen hände något. Slovakien verkade ha tuggat taggtråd inför tredje. Det var ett helt nytt lag som fick bra med press och drog på Kanadas mål hela tiden. Det kom en reducering. Lubomir Visnovsky slog en backhand som letade sig in. Då blev det bra drag på slovakerna och Michal Handzus gjorde 3-2. Då blev det match. Men slovakerna lyckades aldrig. Trots ett jätteläge på slutet av Marian Hossa.
Det blir en nordamerikansk final i OS 2010. Det hålls i Vancouver så det är passande. Slovakien gjorde ett jättejobb och en bra match. All heder till dem som kommer som uppstickar. Dock som jag nämnde i min förra krönika, det finns inga dåliga lag i OS längre.
Så är det.
Kanada - Slovakien 3-2
Kanada: Patrick Marleau, Brenden Morrow, Ryan Getzlaf
Slovakien: Lubomir Visnovsky, Michal Handzus
David Kristiansen
Hemmalaget Kanada tog ledningen i första perioden med två snabba mål - båda på styrning. Det första genom Patrick Marleau och det andra stod veteranen Brenden Morrow för. Riktigt snygga mål och Jaroslav Halak i Slovakiens kasse var chanslös. Kanada fortsatte med att hålla låda och Ryan Getzlaf utökade ledningen till 3-0 i andra perioden.
Men sen hände något. Slovakien verkade ha tuggat taggtråd inför tredje. Det var ett helt nytt lag som fick bra med press och drog på Kanadas mål hela tiden. Det kom en reducering. Lubomir Visnovsky slog en backhand som letade sig in. Då blev det bra drag på slovakerna och Michal Handzus gjorde 3-2. Då blev det match. Men slovakerna lyckades aldrig. Trots ett jätteläge på slutet av Marian Hossa.
Det blir en nordamerikansk final i OS 2010. Det hålls i Vancouver så det är passande. Slovakien gjorde ett jättejobb och en bra match. All heder till dem som kommer som uppstickar. Dock som jag nämnde i min förra krönika, det finns inga dåliga lag i OS längre.
Så är det.
Kanada - Slovakien 3-2
Kanada: Patrick Marleau, Brenden Morrow, Ryan Getzlaf
Slovakien: Lubomir Visnovsky, Michal Handzus
David Kristiansen
Kung + kronprins = GULD
Efter att ha tävlat mot varandra hela OS fick kungen Björndalen och kronprinsen Svendsen i går kämpa tillsammans. Och hur går det då närman plussar ihop en kung med en kronsprins, jo precis som väntat blir det medalj. Och inte bara medalj. Det blir guld.
Tillsammans har de tagit två guld och två silver under Vancouver spelen. Det låter bra men det är faktiskt i underkant för att vara de här två herrarna. Men de har ändå gjort ett bra OS, precis som man hade räknat med.
Kronprinsen slog kungen med två guld och ett silver mot Björndalens ett guld och ett silver. Men som jag har sagt tidigare så anser jag ändå inte att det skett något tronskifte.
Men sina två medaljer i år är Ole Einar nu uppe i 11 OS-medaljer. Sex guld, fyra silver och ett brons. Men han ligger ändå en medalj efter Björn Dählie som är den mest framgångsrika vinterolympiern genom tiderna med sina 12 medaljer.
Björndalen har sagt redan innan Vancouver att ha kommer åka ett OS till. Jag tvivlade på det innan spelens början. Nu tvivlar jag inte längre. Det finns antagligen ingen i världen som är så bra på att motivera sig ,inte bara till att fortsätta men till att bli bättre som Ole Einar. Jag tror att Björndalen vill slå Dählie. Där är hans motivation. Där är hans mål. Att bli bäst genom tiderna.
Björndalen kommer komma till OS i Sotji i minst lika bra form som han är i nu och han kommer ta medaljerna han behöver för att bli bäst. Sån är Björndalen.
Kungen siktar vidare på nya guld i Ryssland. Och kronprinsen får glatt vänta på sin tid att kliva upp i tronen.
Lena Sundqvist
Tillsammans har de tagit två guld och två silver under Vancouver spelen. Det låter bra men det är faktiskt i underkant för att vara de här två herrarna. Men de har ändå gjort ett bra OS, precis som man hade räknat med.
Kronprinsen slog kungen med två guld och ett silver mot Björndalens ett guld och ett silver. Men som jag har sagt tidigare så anser jag ändå inte att det skett något tronskifte.
Men sina två medaljer i år är Ole Einar nu uppe i 11 OS-medaljer. Sex guld, fyra silver och ett brons. Men han ligger ändå en medalj efter Björn Dählie som är den mest framgångsrika vinterolympiern genom tiderna med sina 12 medaljer.
Björndalen har sagt redan innan Vancouver att ha kommer åka ett OS till. Jag tvivlade på det innan spelens början. Nu tvivlar jag inte längre. Det finns antagligen ingen i världen som är så bra på att motivera sig ,inte bara till att fortsätta men till att bli bättre som Ole Einar. Jag tror att Björndalen vill slå Dählie. Där är hans motivation. Där är hans mål. Att bli bäst genom tiderna.
Björndalen kommer komma till OS i Sotji i minst lika bra form som han är i nu och han kommer ta medaljerna han behöver för att bli bäst. Sån är Björndalen.
Kungen siktar vidare på nya guld i Ryssland. Och kronprinsen får glatt vänta på sin tid att kliva upp i tronen.
Lena Sundqvist
GULD!
Lag Anette Norberg lyckades med bedriften att försvara sitt OS-guld från Turin 2006. I curlingens mecka. Mot curlingens största nation Kanada. Det är riktigt stort, och beundransvärt.
Jag hade inte trott att Nettans team skulle lyckas försvar guldet. Känslan har varit att de föll i dunkel efter Turin, men formen hade uppenbarligen toppats. I finalen spelade de riktigt bra och det hela avgjordes i skiljeomgång.
Även om Sverige nu vann på ett misstag från kanadensiskorna så spelar det ingen roll. Ett guld är ett guld. Och två raka OS-guld är en riktigt stor bedrift.
Frågan är om laget fortsätter i fyra år till. Jag är tveksam eftersom de var nära att packa ihop kvastarna redan efter Turin. Och vem skulle i så fall kunna ifrågasätta deras beslut.
Jag menar kolla bara dessa meriter som Anette Norberg har:
Två OS-guld
Två VM-guld, två VM-silver, fyra VM-brons
Sju EM-guld, tre EM-silver, tre EM-brons
Nio SM-guld, ett SM-brons
Det finns helt enkelt inte så mycket mer att vinna för tjejerna. Vore det nu deras sista turnering tillsammans är det bara att tacka för all spänning de gett oss under de senaste två olympiska spelen.
Anton Olofsson
Jag hade inte trott att Nettans team skulle lyckas försvar guldet. Känslan har varit att de föll i dunkel efter Turin, men formen hade uppenbarligen toppats. I finalen spelade de riktigt bra och det hela avgjordes i skiljeomgång.
Även om Sverige nu vann på ett misstag från kanadensiskorna så spelar det ingen roll. Ett guld är ett guld. Och två raka OS-guld är en riktigt stor bedrift.
Frågan är om laget fortsätter i fyra år till. Jag är tveksam eftersom de var nära att packa ihop kvastarna redan efter Turin. Och vem skulle i så fall kunna ifrågasätta deras beslut.
Jag menar kolla bara dessa meriter som Anette Norberg har:
Två OS-guld
Två VM-guld, två VM-silver, fyra VM-brons
Sju EM-guld, tre EM-silver, tre EM-brons
Nio SM-guld, ett SM-brons
Det finns helt enkelt inte så mycket mer att vinna för tjejerna. Vore det nu deras sista turnering tillsammans är det bara att tacka för all spänning de gett oss under de senaste två olympiska spelen.
Anton Olofsson
Nilsson sabbade igen
Jag ska erkänna att jag hade så låga förväntningar på våra skidskyttteherrar inför stafetten att jag inte ens såg loppet. Något som jag ångrar bittert nu, när jag inser att jag missade en rysare.
Med endast Ferry som visat upp en bra form innan och med Nilson som skjutit bort Sverige så många gånger i stafettsammanhang så kände jag att vi fick vara nöjda med en topp 10-plats.
Fjärdepltsen som de tog hem är alltså ett rejält fall framåt men ändå lämnar den en bitter eftersmak i munnen. Än en gång så gör laget en bra insats men det faller på en person.
Jag kan inte räkna alla gånger jag slitit mitt hår och svurit över Mattias Nilsson. Jag kan inte räkna alla gånger man börjat hoppas, och han har svikit. Och i går hände det alltså igen.
Vårt nya tillskott, junioren Fredrik Lindström, inledde fantastiskt och var bara 3,9 sekunder från ledning när han lämnade över till Carl-Johan Bergman. Även Bergman gjorde en bra sträcka med tanke på hur hans OS har sett ut. När Nilsson gick ut på sin sträcka var han knappa sju sekunder efter.
Men så kom det stående skyttet och än en gång så sprack herr Nilsson. Fyra bom innebar en straffrunda och att Ferry fick gå ut dryga minuten efter täten. Och med lag som Österrike och Norge framför sig är det en övermäktig uppgift till och med för guld-Björn.
Det har varit stora disskusioner länge om Nilssons vara eller inte vara i det svenska stafettlaget, men Eklund och herrarna i ledningen verkar vilja fortsätta att satsa på Nilsson trots att han radar upp misslyckanden. De som tycker att Nilsson ska åka har argumentet att det inte finns någon bättre.
Jag bara undrar hur de vet det eftersom de andra aldrig får prova. Visst dem kanske är sämre induviduellt och på papperet men de kanske kan hantera situationen bättre. För det sitter i skallen på Nilsson. Det har gått dåligt så många gånger så jag lovar att det inte bara är ett hjärnspöke som infinner sig när han kommer in för stående skjutning.
Men anledningen spelar egentligen ingen roll. Faktum är att Nilsson sköt bort Sverige från ytterligare en pallplats i går. Han är vår svaga länk och ledningen måste hitta en lösning om de vill ha chansen att kliva upp på pallen i stafettsamanhang i vinter och nätan vinter.
Lena Sundqvist
Med endast Ferry som visat upp en bra form innan och med Nilson som skjutit bort Sverige så många gånger i stafettsammanhang så kände jag att vi fick vara nöjda med en topp 10-plats.
Fjärdepltsen som de tog hem är alltså ett rejält fall framåt men ändå lämnar den en bitter eftersmak i munnen. Än en gång så gör laget en bra insats men det faller på en person.
Jag kan inte räkna alla gånger jag slitit mitt hår och svurit över Mattias Nilsson. Jag kan inte räkna alla gånger man börjat hoppas, och han har svikit. Och i går hände det alltså igen.
Vårt nya tillskott, junioren Fredrik Lindström, inledde fantastiskt och var bara 3,9 sekunder från ledning när han lämnade över till Carl-Johan Bergman. Även Bergman gjorde en bra sträcka med tanke på hur hans OS har sett ut. När Nilsson gick ut på sin sträcka var han knappa sju sekunder efter.
Men så kom det stående skyttet och än en gång så sprack herr Nilsson. Fyra bom innebar en straffrunda och att Ferry fick gå ut dryga minuten efter täten. Och med lag som Österrike och Norge framför sig är det en övermäktig uppgift till och med för guld-Björn.
Det har varit stora disskusioner länge om Nilssons vara eller inte vara i det svenska stafettlaget, men Eklund och herrarna i ledningen verkar vilja fortsätta att satsa på Nilsson trots att han radar upp misslyckanden. De som tycker att Nilsson ska åka har argumentet att det inte finns någon bättre.
Jag bara undrar hur de vet det eftersom de andra aldrig får prova. Visst dem kanske är sämre induviduellt och på papperet men de kanske kan hantera situationen bättre. För det sitter i skallen på Nilsson. Det har gått dåligt så många gånger så jag lovar att det inte bara är ett hjärnspöke som infinner sig när han kommer in för stående skjutning.
Men anledningen spelar egentligen ingen roll. Faktum är att Nilsson sköt bort Sverige från ytterligare en pallplats i går. Han är vår svaga länk och ledningen måste hitta en lösning om de vill ha chansen att kliva upp på pallen i stafettsamanhang i vinter och nätan vinter.
Lena Sundqvist
Pinsamt Finland
Finland blev helt överkörda och förnedrade av USA när de förlorade med 6-1 i semifinalen. Siffrorna 6-1 kanske inte låter så farliga, det är inte allt för ovanliga hockeysiffror. Men när det hade gått strax under 13 minuter av den första perioden hade amerikanerna hunnit med sex mål.
Finlands målvakt Miikka Kiprusoff var helt frankt: värdelös. Han räddade tre av sju skott. Sen hade han fått nog. Men det blev inte mycket bättre för Niklas Bäckström. Han släppte in de två första skotten. Sen slog USA av på tempot.
Förståeligt.
Det var helt enkelt pinsamt att titta på, det var nästan lite jobbigt. Okej att det händer under gruppspelet, det är en sak. Men det ska inte hända i en semifinal. Dåligt, Finland, riktigt dåligt.
USA bytte till och med ut Ryan Miller efter halva sista perioden mot Tim Thomas för att ge honom lite matchvana - ut i fall att.
Hur som haver så har nu USA skaffat sig lite momentum inför finalmatchen mot antingen Kanada eller Slovakien. Att få vinna så pass obekymrat och göra sex snabba mål stärker verkligen ett självförtroende och ett lag. Det här väldigt unga och på förhand utdömda gänget kan göra vad som helst.
Det skulle inte förvåna mig om de fick resa hem med guldmedaljer runt halsen.
Men man ska inte ta ut något i förskott - det går fort i hockey.
USA - Finland 6-1
USA: Ryan Malone, Zach Parise, Erik Johnson, Patrick Kane 2, Paul Stastny
Finland: Antti Miettinen
David Kristiansen
Finlands målvakt Miikka Kiprusoff var helt frankt: värdelös. Han räddade tre av sju skott. Sen hade han fått nog. Men det blev inte mycket bättre för Niklas Bäckström. Han släppte in de två första skotten. Sen slog USA av på tempot.
Förståeligt.
Det var helt enkelt pinsamt att titta på, det var nästan lite jobbigt. Okej att det händer under gruppspelet, det är en sak. Men det ska inte hända i en semifinal. Dåligt, Finland, riktigt dåligt.
USA bytte till och med ut Ryan Miller efter halva sista perioden mot Tim Thomas för att ge honom lite matchvana - ut i fall att.
Hur som haver så har nu USA skaffat sig lite momentum inför finalmatchen mot antingen Kanada eller Slovakien. Att få vinna så pass obekymrat och göra sex snabba mål stärker verkligen ett självförtroende och ett lag. Det här väldigt unga och på förhand utdömda gänget kan göra vad som helst.
Det skulle inte förvåna mig om de fick resa hem med guldmedaljer runt halsen.
Men man ska inte ta ut något i förskott - det går fort i hockey.
USA - Finland 6-1
USA: Ryan Malone, Zach Parise, Erik Johnson, Patrick Kane 2, Paul Stastny
Finland: Antti Miettinen
David Kristiansen
fredag 26 februari 2010
Inget guld för curlingherrarna
Som väntat blev Kanada för svåra i semifinalen för Niklas Edins lag.
6-3 slutade matchen och man får väl ändå säga att svenskarna stod upp ganska bra.
I kampen om brons ställs nu Sverige mot Schweiz.
När de möttes i gruppspelet vann Schweiz med 7-3. Upp till revansch imorgon 18.00 med andra ord.
Anton Olofsson
6-3 slutade matchen och man får väl ändå säga att svenskarna stod upp ganska bra.
I kampen om brons ställs nu Sverige mot Schweiz.
När de möttes i gruppspelet vann Schweiz med 7-3. Upp till revansch imorgon 18.00 med andra ord.
Anton Olofsson
torsdag 25 februari 2010
Bronsfight rond tre, skumt
Väldigt märklig situation som nyss uppstod.
Har suttit och sett SVT Plays "livesändning" från Bronsmatchen i damernas ishockey-turnering.
Åtminstone påstod de att det var live.
När två perioder gått letar jag mig in på Aftonbladets hemsida och läser "Damkronorna föll i sudden".
Eh, va? Är min reaktion.
Uppenbarligen har SVT Play gjort någon sorts eftersändning på bronsmatchen, men sänder den i live-kanalen.
Aja va fan. Nu slipper man i alla fall se siat perioden när man vet hur det går.
Trist att det inte blev medalj. Kan inte uttala mig om hur spelet i tredje perioden var men får väl anta att det var starkt av svenskorna att kvittera. Synd däremot att de förlorar bronset, det kändes som att det skulle bli medalj - men icke.
Anton Olofsson
Har suttit och sett SVT Plays "livesändning" från Bronsmatchen i damernas ishockey-turnering.
Åtminstone påstod de att det var live.
När två perioder gått letar jag mig in på Aftonbladets hemsida och läser "Damkronorna föll i sudden".
Eh, va? Är min reaktion.
Uppenbarligen har SVT Play gjort någon sorts eftersändning på bronsmatchen, men sänder den i live-kanalen.
Aja va fan. Nu slipper man i alla fall se siat perioden när man vet hur det går.
Trist att det inte blev medalj. Kan inte uttala mig om hur spelet i tredje perioden var men får väl anta att det var starkt av svenskorna att kvittera. Synd däremot att de förlorar bronset, det kändes som att det skulle bli medalj - men icke.
Anton Olofsson
Bronsfight rond två
Det är fördel Finland nu efter två tredjedelar av bronsmatchen.
Våra grannar tog ledningen efter passivt försvarsspel från svenskorna. Det ledde till att Sara Grahn osäkert gick ner tidigt på knä och den finske tjejen kunde trycka in den högt.
Sverige la sig inte ner och dog utav skapade en del powerplay, och till slut kom utdelningen.
Isabelle Jordansson laddade från blå och den forne storstjärnan Maria Rooth styrde snyggt in pucken.
Andraassist till målet noterades Emma Eliasson, med rötter i Kiruna, för. Tycker Eliasson varit den klart vassaste svenskan hittils.
Finland återtog ledningen med fyra minuter kvar av perioden när Michelle Karvinen stod för ett riktigt fint nummer. Hon snurrade upp Emma Nordin på läktaren, tog fart nere i sarghörnet och gick runt Sara Grahn på bästa "NHL 05-manér".
Mot slutet var det nära att Karvinen kom helt fri med Grahn men hon hakades i sista stund. Det innebär att Sverige får försvara sig i boxplay en minut och 45 sekunder i början av tredje perioden.
Klarar man av det blir det nog en riktig rysare ändå in mot slutsignalen.
Anton Olofsson
Våra grannar tog ledningen efter passivt försvarsspel från svenskorna. Det ledde till att Sara Grahn osäkert gick ner tidigt på knä och den finske tjejen kunde trycka in den högt.
Sverige la sig inte ner och dog utav skapade en del powerplay, och till slut kom utdelningen.
Isabelle Jordansson laddade från blå och den forne storstjärnan Maria Rooth styrde snyggt in pucken.
Andraassist till målet noterades Emma Eliasson, med rötter i Kiruna, för. Tycker Eliasson varit den klart vassaste svenskan hittils.
Finland återtog ledningen med fyra minuter kvar av perioden när Michelle Karvinen stod för ett riktigt fint nummer. Hon snurrade upp Emma Nordin på läktaren, tog fart nere i sarghörnet och gick runt Sara Grahn på bästa "NHL 05-manér".
Mot slutet var det nära att Karvinen kom helt fri med Grahn men hon hakades i sista stund. Det innebär att Sverige får försvara sig i boxplay en minut och 45 sekunder i början av tredje perioden.
Klarar man av det blir det nog en riktig rysare ändå in mot slutsignalen.
Anton Olofsson
Bronsfight rond ett
Det har varit väldigt tätt i den första perioden mellan Sverige och Finland i matchen om bronspengen.
Sverige har spelat klart bättre än de senaste matcherna mot USA och Kanada. Mycket av det har väl att göra med att motståndet är på samma nivå som svenskorna nu.
Sara Grahn vaktar kassen i stället för Kim Martin som inte riktigt kommit upp i normal standard under OS. Och Grahn har sett stabil ut på de ingripanden hon stått för hittills.
Bästa chansen fick Maria Rooth med bara sekunder kvar av perioden. Men den finske keepern gjorde sig stor och avvärjde.
0-0 efter den inledande perioden och allt kan fortfarande hända. Min känsla är att det blir svenskt brons.
Anton Olofsson
Sverige har spelat klart bättre än de senaste matcherna mot USA och Kanada. Mycket av det har väl att göra med att motståndet är på samma nivå som svenskorna nu.
Sara Grahn vaktar kassen i stället för Kim Martin som inte riktigt kommit upp i normal standard under OS. Och Grahn har sett stabil ut på de ingripanden hon stått för hittills.
Bästa chansen fick Maria Rooth med bara sekunder kvar av perioden. Men den finske keepern gjorde sig stor och avvärjde.
0-0 efter den inledande perioden och allt kan fortfarande hända. Min känsla är att det blir svenskt brons.
Anton Olofsson
Ny medalj bärgad
Ja, faktum är att Sverige har tagit en medalj i dag redan.
Sveriges curlingdamer krossade Kina i semifinalen med 9-3 så nu blir det minst silver för Nettans team.
Kanada står för motståndet i finalen och jag tror det kan gå precis hur som helst.
Hemmanationen har ett klart övertag med publikens stöd och har sett starka ut under turneringen. Samtidigt ser Sverige lika vassa ut som för fyra år sedan och utklassningen i semin såg mycket lovande ut inför finalen.
00.00 natten mot lördag avgörs det vem som tar guld.
Anton Olofsson
Sveriges curlingdamer krossade Kina i semifinalen med 9-3 så nu blir det minst silver för Nettans team.
Kanada står för motståndet i finalen och jag tror det kan gå precis hur som helst.
Hemmanationen har ett klart övertag med publikens stöd och har sett starka ut under turneringen. Samtidigt ser Sverige lika vassa ut som för fyra år sedan och utklassningen i semin såg mycket lovande ut inför finalen.
00.00 natten mot lördag avgörs det vem som tar guld.
Anton Olofsson
Stark prestation
Att de svenska tjejerna inte skulle ta medalj i stafetten var ganska väntat. Men de åkte ändå på ett mäkta imponerande sätt.
En femteplats är inget att gräma sig över när en av deras två världsstjärnor var magsjuk.
Med Anna Haag i laget är jag övertygad om att det hade räckt till brons, kanske silver till och med.
Anna Olsson inledde otroligt bra genom att lämna över stafettpinnen i ledning till Magdalaena Pajala. Jag hade inte trott att Pajala skulle hålla undan i täten men hade förväntat mig lite starkare åkning. Nu tappade hon i stället en minut på täten. Möjligtvis kände hon av den förkylning hon haft de senaste dagarna.
Tärendös stolthet Charlote Kalla bevisade återigen vilken toppåkare hon är i fristil. Och särskilt i stafett. Minuten hon låg efter minskades till 20 sekunder när det var dags för Ida Ingemarsdotter att gå ut på sistasträckan med viss medaljchans.
Norge var omutbara i dag men det blev en rejäl kamp om övriga medaljer.
Och Ingemarsdotter bjöd upp till dans. I ett varv hängde hon med Finland och Tyskland i jakten på Italien. Men precis när de kom ikapp Sabine Valbusa var även Ingmarsdotter krafter slut.
Men hon spände i alla fall bågen och visade ruggig kämpaglöd. Den inställningen är guld värd, även om det inte räckte till medalj.
Justyna Kowalczuk, Marit Björgen och Charlotte Kalla var de som glänste i dag. Faktum är att Sverige åkte snabbast på första och tredje sträckan. Tänk hur långt det hade kunnat räcka med en formstark Anna Haag i laget.
Anton Olofsson
En femteplats är inget att gräma sig över när en av deras två världsstjärnor var magsjuk.
Med Anna Haag i laget är jag övertygad om att det hade räckt till brons, kanske silver till och med.
Anna Olsson inledde otroligt bra genom att lämna över stafettpinnen i ledning till Magdalaena Pajala. Jag hade inte trott att Pajala skulle hålla undan i täten men hade förväntat mig lite starkare åkning. Nu tappade hon i stället en minut på täten. Möjligtvis kände hon av den förkylning hon haft de senaste dagarna.
Tärendös stolthet Charlote Kalla bevisade återigen vilken toppåkare hon är i fristil. Och särskilt i stafett. Minuten hon låg efter minskades till 20 sekunder när det var dags för Ida Ingemarsdotter att gå ut på sistasträckan med viss medaljchans.
Norge var omutbara i dag men det blev en rejäl kamp om övriga medaljer.
Och Ingemarsdotter bjöd upp till dans. I ett varv hängde hon med Finland och Tyskland i jakten på Italien. Men precis när de kom ikapp Sabine Valbusa var även Ingmarsdotter krafter slut.
Men hon spände i alla fall bågen och visade ruggig kämpaglöd. Den inställningen är guld värd, även om det inte räckte till medalj.
Justyna Kowalczuk, Marit Björgen och Charlotte Kalla var de som glänste i dag. Faktum är att Sverige åkte snabbast på första och tredje sträckan. Tänk hur långt det hade kunnat räcka med en formstark Anna Haag i laget.
Anton Olofsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
